En avhoppares bekännelser

Idag insåg jag hur oproportionell min datorkonfiguration egentligen är, sedan jag hoppade av hårdvarurejset. Det var förstås inte något som hände bara över en natt, utan det var snarare något som sakta växte fram. För närvarande är mitt chassi, ett full tower, och nätaggregat båda löjligt överdimensionerade. När jag köpte dem (de kom tillsammans) gjorde jag det av två anledningar; det såg häftigt ut och jag drömde våta drömmar om alla hårddiskar jag skulle få plats med (åtta stycken, fler med en 5.25-tumsmodul). Hur jag hade tänkt mig att jag skulle ha råd med dessa hårddiskar är fortfarande ett mysterium.

De flesta av hårddiskarna köpte jag sen inte så mycket för att jag behövde dem som för att det pågick en kapprustning i min vänkrets. Jag hann nätt och jämnt spräcka terabytevallen (inte först och definitivt inte sist) innan jag tröttnade och gav upp. Det var helt enkelt svårt att göra något med så mycket utrymme; visst, jag kan spara alla hollywoodfilmer jag laddar ner och ser, men det är ganska onödigt eftersom jag bara ser dem en gång. Faktum är att man kan argumentera för att det är onödigt att ens ha flera när de är så lika varandra. Numera har jag satt min minsta hårddisk i ett bärbart kabinett för att ha till filservern (som är en bärbar dator med runt åtta gigabyte utrymme) och mer eller mindre gett bort en annan. Hur mycket jag har nu vet jag nästan inte, men det är ungefär lagom. Blir det fullt så tar jag bort något jag inte behöver helt enkelt.

På samma sätt är själva datorn också ganska överdimensionerad, trots att jag kör en källkodsbaserad GNU/Linux-distribution. Att kompilera stora saker, som exempelvis Firefox, tar kanske ett tag, upp till en timma, men det gör inte så mycket när jag kan fortsätta som vanligt med allt annat medan den håller på. En snabbare Front Side Bus vore trevligt, men det är knappast något jag måste ha. Grafikkortet är ett av de billigare nvidious-korten jag kunde komma över och används bara för att rita grafik på skärmen; jag har ingen 3D-accelerering på grund av brist på drivrutiner. Jag har 1 GB RAM, normalt för datorns inköpstid och lite med dagens mått mätt, av vilket jag som mest använder 200–500 MB, men oftast inte mer än runt 100.

Bredvid det har jag en widescrieenskärm som är finfin för filmtittande, men som får textläsande, min vanligaste aktivitet, att kännas som att titta på en tennismatch i ultrarapid. Som krona på verket har jag ett mellanbilligt och ganska skräpigt plasttangentbord med tillhörande urgammal (äldre än datorn faktiskt!) mus.

Såhär i efterhand verkar det vansinnigt att jag inte la ner mer tid och energi på att hitta ett bättre tangentbord. Det är ju trots allt uteslutande mitt vanligaste, nästan enda, inmatningsredskap. Likadant med skärmen; den formar ju min datorupplevelse mycket mer än vad inälvorna i datorlådan gör. Så kan det gå när man snarare tävlar än försöker hålla kvar proportionerna!

Comments are closed.