Good hacker, bad hacker

Härom dagen öppnades epostlistan Serengeti för fri programvaruintresserade vänsteraktivister, ett sannerligen välkommet initiativ. Jag vet inte hur många gånger jag har gnisslat tänder över den totala frånvaron av insikt i fri programvarudebatten inom vänstern (ja, det är ett gräsligt klumpbegrepp, men för en gångs skull stämmer det — varken sossar, vänsterpartister, eller någon vänsterideologisk utomparlamentarisk grupp jag känner till verkar ha förstått frågan). Medan jag kan förstå att exempelvis liberaler eller socialdemokrater inte har några problem med att få ihop sitt användande av ofri programvara ideologiskt så skulle jag vilja hävda att det är näst intill oförenligt med de ideal som den mer seriösa vänstern åtminstone påstår sig följa.

Fri programvara handlar om att skapa mjukvara som tar hänsyn till olika användares- men kanske framför allt olika gruppers behov. Det handlar om att motarbeta det monopol på programvara som de stora företagen bygger upp och hänsynslöst utnyttjar för att maximera sina vinster. Ofri programvara placerar konsumenten i en beroendeställning till producenten på ett sätt som gör att det blir lätt att skapa självförstärkande mönster. För du tror väl inte på allvar att du behövde köpa en ny dator för att den gamla blev långsam av slitage? Att alla har iPods och i-gud-vet-vad för att de är så otroligt bra? Att alla använder programvara som det är svårt på gränsen till omöjligt att få insyn i hur den fungerar skapar också andra problem; operativsystem som Windows eller Mac OS X som används av många och som källkoden inte finns tillgänglig för granskning till är veritabla syltburkar för övervakning och användarkontroll från alla möjliga håll. Bland annat kan nämnas att en misstänkt bakdörr för den USAiska säkerhetstjänsten NSA har hittats i just Windows. Att använda fri programvara är helt enkelt ett förhållandevis enkelt sätt att bromsa imperialismen åtminstone i cyberspace och bli lite svårare att övervaka.

Att så många i vänstern tycks helt missa den fria mjukvaran beror förmodligen mindre på ideologisk inkonsekvens och mer på prioriteringar eller (förmodligen mest) ren okunskap. Båda dessa problem adresseras genom skapandet av Serengeti, som dels skulle kunna fungera som upplysningsorgan och dels som ett slags arbetsförmedling där intresserade aktivister kan hjälpa olika grupper eller projekt med sina kunskaper.

Med detta sagt är det kanske värt att påpeka att min syn på fri programvara inte är gemensam för hela rörelsen. På senare tid har inriktningen "Open Source" ("öppen källkod"), som egentligen är en synonym för fri programvara, börjat få mer och mer genomslag. De flesta (men inte alla!) anhängare av öppen källkod pratar oftare om de tekniska fördelarna med fri programvara än om de sociala- och moraliska aspekterna, helt enkelt för att begreppet lanserades för att sälja in konceptet hos företag. Det har lett till ett ökat intresse från företag för rörelsen, vilket i någon mån är bra. De har ju trots allt pengar, och det är under alla omständigheter bättre att de släpper sin kod fri än att de gör ofri programvara.

Men det har också lett till en avpolitisering av rörelsen, mycket lik den som verkar ha drabbat hela samhället. Och det behöver knappast sägas att i sammanhanget betyder ingen politik samma sak som överallt annars: liberalism. Den tydliga sprickan syntes när Serengeti introducerades i en tråd på Linuxportalen. Några reagerade som Jonas Björk, en gammal räv i sammanhanget, med färgblindhet; "vad är skillnaden mellan den och det vi gör?". Andra reagerade med sina liberalat McCarthyistiska lillhjärnor och ytterligare några proklamerade högt och ljudligt att de minsann inte var ute efter att diskutera politik, utan fri programvara! Som om det var någon skillnad. Och som om det vore ett slags hot, en kommunistisk front av hackers som kommer krypande för att på klassiskt trotskistiskt manér ta över rörelsen och, ve och fasa, göra den politisk!

Jag vet inte varför, men det verkar finnas ett utbrett hat mot all politik som inte är liberalism just i den svenska fri programvarurörelsen som jag inte har sett i den internationella motsvarigheten. Det är väldigt konstigt eftersom rörelsen mycket handlar om samarbete- och liberalismens uppfattning om samarbete är att ge alla väldigt stora pistoler så att de kan råna varandra så mycket som möjligt. Rörelsens grundare, Richard Stallman, är också engagerad i många typiska rättvisefrågor med liknande synpunkter som stora delar av vänstern, även om han verkar sakna ett klassperspektiv. Ett exempel är den här serien.

2 Comments

  1. Job skriver:

    Otroligt välskrivet inlägg. Skitbra.

  2. Tuss skriver:

    Tack. Egentligen borde jag (och resten av de aktiva på Serengeti) skriva en "vi tänker döda storföretagens monopol på kommunikation — och du kan hjälpa till"-introduktion speciellt tillägnad den globala rättviserörelsen/vänstern/ligisterna/de borgerliga akademikerna med palestinasjalar.