Allt ljus på Uppsala


Frihetens ljus, ljussättning av monumentet på Martin Luther Kings plan.

Jag gillar ljuskonst. Så länge jag kan minnas har jag haft en dragning till det färgstarka, det lysande, det onaturliga. Det har manifesterat sig på olika sätt; t ex de avskyvärt fula men i sanning färgstarka skjortorna jag bar på högstadiet eller min fascination för surrealistisk konst – framförallt Joan Mirós verk, vars arv går igen i min allestädes närvarande avatar.

Därför uppskattar jag Uppsala kommuns senaste initiativtagande Allt ljus på Uppsala extra mycket. En promenad genom Uppsala är vanligtvis inte alltför spännande eftersom jag är föga intresserad av historiska byggnader (dessutom är Visby domkyrka mycket snyggare än Uppsala domkyrka både in- och utvändigt, sådetså), men med denna extra touch blir de allra tråkigaste platserna plötsligt en upplevelse (Klostergatans omvandling från mörk gränd till ljudlöst diskotek är ett bra exempel). Det bör dock kanske påpekas att vissa s k installationer var rätt misslyckade: att sätta ljusslingor på en "tidstypisk betongkloss" och kalla det Urban geometri är som bäst löjligt och välmenande, som värst femtiotusen spänn rätt i fickorna hos Kreativ Teknik AB.

Som den navelskådare jag är funderade jag på att ägna några stycken åt att söka efter rötterna till min fascination för det artificiella och onaturliga – jag känner igen mig mycket i Naomi Kleins återberättande om hur hon som liten såg landet bortom neonskyltarna som en drömvärld där allting var vackert och fint och bra. Är det så att jag växt upp med samma indoktrinerade längtan till låtsasvärlden, och trots att jag på ett intellektuellt plan tar avstånd från den reklam som neonskyltarna oftast förmedlar fortsätter att dras till någonting liknande men ändå olikt?

Men när jag funderat klart kom jag fram till att nej, inga stycken om det, och inte heller några stycken om konst i det offentliga rummet, och inte heller om kultursponsring. Däremot kan jag ju tipsa om Wikipedia-artikeln om Allt ljus på Uppsala som jag skrev tidigare idag, och kanske framförallt om de fyra av Pers bilder som finns befriade på Wikimedia Commons: Martin Luther King-monumentet, Engelska parken, Universitetshuset och Carolina Rediviva.

18 Comments

  1. Job skriver:

    Äntligen ett blogginlägg du tycker om, säg?

  2. Melps skriver:

    4 poängteringar:

    1. Yay, blogginlägg! :D
    2. Ljuskonst är alltid ftw!
    3. Uppsala Domkyrka har förvisso Gustav Vasa, men Visbys är snyggare rent arkitektoniskt. Vilka epoker tillhör respektive kyrka? *kollar upp*
    4. Jag tror du har länkat fel till mig i länklistan x) Det fattas ett :
    Bra inlägg!

  3. Leo skriver:

    Det är något liknande i Linköping. De började med det förra året och hade gjort det igen nu i helgen när jag var där. Väldigt trevligt. :)

    Fast den gigantiska röda discokulan de hade satt upp i gången under stationen var knarkad. xD

  4. Leo skriver:

    lulz, missade ett "i" i min email-adress…

  5. Niklas skriver:

    Jag tycker tvärtemot dig mer om historiska byggnader (med betoning mer på det historiska än på arkitekturen i och för sig) än ljuskonst, men det är ju en trevlig omväxling som gör att man kan se byggnader och annat på ett nytt sätt.

    Jag tycker dock att det var häftigare på bilderna än i verkligheten, på något sätt.

  6. Job skriver:

    Leo: ja, det kallas tydligen "Novemberljus". Det verkar häftigt.

  7. Tuss skriver:

    Det vore coolt med ninjaljuskonst, gärna med laser. Tyvärr är det nog ganska svårt med tanke på att 1) lasrar är dyra och 2) det är problematiskt med strömmen. Men kanske kan man kapa något elskåp eller något.

  8. Snatterskan skriver:

    Du är inne på något väldigt intressant i det näst sista stycket. Hoppas på en vidareutveckling av det någon gång.

    Men du, hur ser du på kopplingen mellan surrealism och starka färger? Vad bygger du det påståendet på?

    För övrigt tycker jag att kommunal konst känns väääldigt problematiskt. Men det är väl trevligt när de hittar på roliga grejer, antar jag, som det här kanske är (har ju inte sett det själv och har ingen särskild uppfattning).

  9. Job skriver:

    Ja, jag kommer nog att återkomma till det vid tillfälle.

    Jag ser ingen nödvändig koppling mellan surrealism och starka färger; men jag ser helt klart en koppling mellan surrealism och "det onaturliga". Den surrealistiska konst jag själv föredrar är dock färgstark – återigen med Miró som främsta exempel.

    Jag ser ingenting problematiskt med kommunal konst – eller snarare kommunalt sponsrad konst. Fast jag ser ett problem med kommersiell kultursponsring: faktum är att det här är ett samarbete mellan kommunen och en företagarförening ("Vi i Stan AB/Uppsala City").

  10. Snatterskan skriver:

    Jaha, då är jag med på noterna. Vad gäller Miró så är det väl mest vissa perioder som är färgglada om jag inte misstar mig helt. Mot slutet av hans liv dominerades hans konst av mörkare färger. Men det är kanske en parentes. Sedan räknas han väl knappast med självklarhet till surrealisterna. Även om han tydligt influerad av dem, och Breton lär ha diggat honom, så blandade han ju en massa ismer. Men men.

    Och ang. kommunalt sponsrad konst så måste du väl ändå hålla med om att det ligger ett jävla problem i att kommunen eller vilken myndighet/institution som helst har makt att bestämma över vilken konst som ska få finnas eller ej. Konsten måste alltid vara direktdemokratiskt. Vi är inte där idag, men…

  11. Job skriver:

    Ang. konstnärliga diskurser: skit samma; jag gillar't.

    Ang. kommunalt sponsrad konst: jag ser hellre kommunsponsrade konstutställningar än företagssponsrade konstutställningar. Självklart kan inte konsturvalet överlåtas åt staten (eller åt dess förlängning kommunen), men om alternativen är företagssponsrad konst eller ingen konst alls är jag beredd att göra den uppoffringen.

  12. Job skriver:

    Melps: whoops, fixat.

  13. Snatterskan skriver:

    Job, naturligtvis finns det grader i helvete. Men det ligger sällan något konstruktivt i att jämföra med det allra sämsta alternativet. Jag pratar såklart på lång sikt, och jag tror att vi egentligen tycker samma sak.

    Och nä, det finns fan ingen anledning att hålla på med hårklyverier om vilken ism som är vilken hit och dit in absurdum. Jag ger mig. Jag gillar också Miró.

  14. Job skriver:

    Med andra ord är vi som vanligt rörande överens om precis allting!

  15. Snatterskan skriver:

    *Åh* så fint! Hey, jag har varit duktig och uppdaterat min blogg! Och mer är att räkna med. Förhoppningsvis blir det en rapport från Socialistiskt forum som är halvskriven (jag är inte så snabb).

  16. Job skriver:

    Ja, jag såg! Jag ser fram emot mer!