Och nä, det finns fan ingen anledning att hålla på med hårklyverier om vilken ism som är vilken hit och dit in absurdum. Jag ger mig. Jag gillar också Miró.

Ang. kommunalt sponsrad konst: jag ser hellre kommunsponsrade konstutställningar än företagssponsrade konstutställningar. Självklart kan inte konsturvalet överlåtas åt staten (eller åt dess förlängning kommunen), men om alternativen är företagssponsrad konst eller ingen konst alls är jag beredd att göra den uppoffringen.

Och ang. kommunalt sponsrad konst så måste du väl ändå hålla med om att det ligger ett jävla problem i att kommunen eller vilken myndighet/institution som helst har makt att bestämma över vilken konst som ska få finnas eller ej. Konsten måste alltid vara direktdemokratiskt. Vi är inte där idag, men…

Jag ser ingen nödvändig koppling mellan surrealism och starka färger; men jag ser helt klart en koppling mellan surrealism och "det onaturliga". Den surrealistiska konst jag själv föredrar är dock färgstark – återigen med Miró som främsta exempel.

Jag ser ingenting problematiskt med kommunal konst – eller snarare kommunalt sponsrad konst. Fast jag ser ett problem med kommersiell kultursponsring: faktum är att det här är ett samarbete mellan kommunen och en företagarförening ("Vi i Stan AB/Uppsala City").

Men du, hur ser du på kopplingen mellan surrealism och starka färger? Vad bygger du det påståendet på?

För övrigt tycker jag att kommunal konst känns väääldigt problematiskt. Men det är väl trevligt när de hittar på roliga grejer, antar jag, som det här kanske är (har ju inte sett det själv och har ingen särskild uppfattning).