En köpfri dag

Trots att den är föga uppmärksammad, föga effektiv, och föga känd,1 väcker "En köpfri dag" upprörda känslor både från vänster och höger.

Förespråkarna hävdar att "konsumtionshetsen" är dålig ur ett miljö- och klimatperspektiv, dålig ur ett globalt rättvise-perspektiv, samt dålig för vår psykiska hälsa. Detta är självklart viktiga, och sanna, poänger – de varor vi konsumerar fraktas fram och tillbaka över hela världen och har säkert tillverkas i någon fabrik som häller ut sina utsläpp i närmaste flod, de varor vi konsumerar har alltför ofta producerats av arbetare i ekonomiska frizoner med sämre villkor än vad den svenska arbetarrörelsen någonsin upplevt, de varor vi konsumerar bidrar säkerligen till att folk drivs in i en konsumtionscykel som tvingar dem att upprepa arbete-konsumtionscykeln så ofta att de inte har tid att göra det som gör en lycklig, att umgås med nära och kära.

Högern och dess "fri"handelsförespråkare2 motsätter sig såklart detta. Det ter sig ett lätt byte för varenda nybliven liten MUFare: handeln är vad som bygger upp vårt samhälle! Om alla slutar konsumera så försvinner alla jobb och alla blir fattiga! Konsumtion föder välstånd! Självklart är det inte så allvarligt – den köpfria dagen skulle behöva samla hela befolkningen för att ens rubba marginalerna i finansherrarnas bokföring. På julafton handlas det inte särskilt mycket, klart mindre än på den köpfria dagen, men detta klagar inte högern på.

Från vänstern – det vill säga den del av vänstern som inte tror att Rättvisemärkt leder till arbetarklassens frigörelse och att ekologisk konsumtion räddar oss från klimatkatastroferna – låter kritiken annorlunda. För konsumentmakten – både när den tar sig uttryck i endagsbojkotter eller "klimatsmart" shopping – är verkningslös när det kommer till saker som verkligen räknas. Det är inte konsumtionen som är det intressanta, det är produktionen.

Rättviserörelsen – den massa som dricker Rättvisemärkt kaffe, käkar ekologiska tomater, och vägrar handla på En Köpfri Dag – kommer aldrig att bringa fram någon social omvälvning. Det enda de på lång sikt lyckas med är att legitimera (och kanske mildra lite grann) det utsugningssystem som är kapitalismen, genom att upprätthålla en illusion av konsumentmakt och begränsa "antikapitalistiska" protester till blott förändringar av konsumtionsmönster.

Genom klimatsmart shopping, rättvis handel, och kortvarig konsumtionsvägran skapas en idé om att det går att förändra om bara alla hjälper till. Företagen som faktiskt säljer skiten slipper undan ansvar, istället så är det de som fortfarande köper den som skulden läggs på. För de borde ju köpa rättvisemärkt/klimatsmart! Hur kan de vara så hjärtlösa att de konsumerar någonting som är gjort på blodet från fattiga arbetare i tredje världen?!

Ja, välkommen till verkligheten. Om det nu ens var så att alla var villiga att "handla rätt", att alla faktiskt trodde på att det var en bra grej, att alla överhuvudtaget kände till konceptet – så skulle det ändå inte funka. För var och en behöver mat, och när vissa inte ens kan få tak över huvudet, hur magstarkt är det inte att begära att folk skall betala extra för att slippa skuldkänslor? Det går inte. Som för att strö ytterligare salt i såren framförs denna begäran samtidigt som den ägande klassen håller världens dyraste fest!

Produktionssystemet vi lever i, kapitalismen, skapar själv en marknad för "orättvisa varor". Detta sker inte bara genom att de som är underst i hierarkin helt enkelt inte har råd att köpa någonting bättre än krossade tomater från Eldorado, utan även genom subtilare sätt som den marknadsföring som får oss att köpa "kvalitetsmärken" istället för varumärkeslösa alternativ även i brist på mätbar skillnad. För att komma tillrätta med detta räcker det inte med att handla mindre; utan produktionssystemets grundvalar måste förändras.

Att reducera världsproblem till konsumtionsproblem är, åtminstone för en proletär,3 att skjuta sig själv i foten.

Intressant?

  1. Inför förra årets köpfria dag konstaterade branschorganisationen Svensk Handel att man inte ser något tecken på minskad omsättning alls. Detta verkar vara den allmänna uppfattningen. []
  2. De som lever i och precis utanför de ekonomiska frizonerna i tredje världen har nog en annan definition av frihet. []
  3. Med andra ord, åtminstone för den som inte är kapitalist. "I marxistisk teori betecknar ordet "proletariat" produktions- och underhållsarbetarna, som är egendomslösa i den bemärkelsen att de inte äger någon egendom som kan användas i produktionen." (Wikipedia) []

11 Comments

  1. embla skriver:

    Fast tror du verkligen att de som tycker att den köpfria dagen är en (lite) trevlig idé (undertecknad är lite träffad) verkligen är så naiva att de tror att det kommer innebära någon allvarlig inverkan på världens ordning och världsproblemen (undertecknad är inte träffad)? Det kan väl inte verkligen vara många som är så naiva?

  2. Vidar skriver:

    Problemet med den köpfria dagen är att den slår alla (inom framförallt daglivaruhandeln) lika hårt oavsätt deras agerande.

    Jag är mot kollektiva straff (bojkotter), utan detta borde istället ske mer specifikt för att kunna påverka och ge incitament för förändring.

  3. Tuss skriver:

    Jag tror att den största faran med jippon som En köpfri dag, Rättvisemärkt med flera är att de bildar en rökridå framför de verkliga problemen. Och, vad värre är, de legitimerar ett tänkande om att man kan (och bör) rösta med plånboken. Det flyttar ju fokus och ansvar från företag, regeringar och liknande, de verkliga skurkarna, ner på individnivå, med snart påföljande förvirring, ångest och allmän röra. Men allt det säger Job bättre än jag i inlägget, så jag borde inte behöva påpeka det.

    Embla: hur menar du, varför ska man genomföra en massa saker som är i princip effektlösa? Jag är dessutom övertygad om att så många är så naiva! I helgen drogs jag med i utkanten av ett En köpfri dag-jippo, och där såg reaktionerna från folk ut ungefär såhär: tanter i 60-65-årsåldern älskade oss, vuxna 25 och uppåt ignorerade oss ungdomar 13-20 hånade oss öppet. Det är lustigt att folk gillar en när man gör effektlösa saker och hatar en när man försöker sig på metoder som faktiskt får konsekvenser. Jämför reaktioner runt Rättvisemärkt, krav och BND med hur folk reagerar på blockader av nazistdemonstrationer exempelvis, även de som inte är (omotiverat) våldsamma!

    Vidar: Hur menar du att det skulle ske mer specifikt? Och menar du verkligen att dagligvaruhandeln skulle avskeda sin personal för att folk köper färre saker en gång om året?

  4. Vidar skriver:

    Jag är helt övertygad över att vi konsumenter kan påverka marknaden. Lika mycket som de röstberättigade kan påverka genom demokratin.

    Folkrörelser inom marknader kan vara trender, eller faktiska folkrörelser.

    Jag nämner ingenting om exakt vilken effekt "en köpfri dag" skulle ge daglivaruhandeln. Bara att det blir ett kollektivt straff mot industrin. Jag är per definition mot kollektiva straff så långt som det går. Jag menar att det då är bättre att faktiskt låta konkurrensen konkurrera ut de företag som inte kan göra bra grejor på justa sätt.

  5. Job skriver:

    Embla: ja, jag tror att många är så naiva att de tror att förändringar i konsumtionsmönster kan få till stånd samhällsomvälvande förändringar. Jag tror att många är så naiva att de faktiskt tror att de bönder som producerar Rättvisemärkta varor har det bra, istället för – som ju faktiskt är fallet – bara bättre. Skillnaden är viktig. Och frågan är; varför lägger man så mycket möda på att förorda någonting (ändrade konsumtionsmönster) som inte ger den samhällsomvälvning man eftersträvar, istället för att förorda saker som faktiskt bidrar till den samhällsomvälvning man eftersträvar (t ex fackligt arbete, frivilligt arbete, köpringar)?

  6. Tuss skriver:

    Jag tror att jag börjar bakifrån: om du menar att konkurrensen skulle konkurrera ut företag som producerar varor på ett oschysst sätt, varför har situationen ens uppstått? Företagen skulle inte producera oschysst om de inte kunde tjäna på det. Och de tjänar ju MYCKET på det. Att höja svältlönerna bara lite är ju helt enkelt megadyrt, och om de gjorde det skulle de behöva höja priserna en hel massa. Och om alla gjorde det skulle det innebära att allt blev fruktansvärt dyrt.

    Ett av de stora problemen med företag som partier är ju abstraktioner; varor produceras långt ifrån konsumenterna, och omgärdas av enorma mängder reklam som talar om för dem vad varorna egentligen betyder och är. Det gör att varumärket på mina gympadojor är långt mycket mer konkret för mig som konsument än den svältlönearbetare som har producerat dem. Det står i skarp kontrast till val av regering, där min röst faktiskt i någon mån påverkar hur de kommande fyra åren kommer att bli. Det är ju inte vidare demokratiskt med ett system där jag röstar om hur lönerna ska vara i Sri Lanka, eller hur?

    Ett annat problem är att företag har såna möjligheter att glida undan och fiffla. Ett företag är ju otransparent och flyktigt på ett sätt som inte ens politiker är ännu. De går in i varandra och bildar frontvarumärken med en hisnande takt. Visste du exempelvis att mineralvattnet Bonaqua i själva verket är Coca Cola? För att jämföra med ett röstscenario så vore det lite som att det visade sig att miljöpartiet i själva verket var moderaterna under ett annat namn. De kan också, om de är stora nog, tjäna pengar även om ingen så att säga röstar på dem, och fortsätta att påverka tillvaron i världen.

    Det tredje största problemet med företag som partier och tanken om att rösta med plånboken är att vi har olika många röstsedlar. Och, vilket är än värre, att precis fel personer har flest röstsedlar. Om företag vore transparenta, konkret påverkbara och om alla hade exakt lika mycket pengar, då skulle jag acceptera ett system med röstning med plånboken som ungefär lika demokratiskt som det parlamentaristiska (vilket jag inte tycker är jättemycket att hurra för i sitt nuvarande utförande), i annat fall tycker jag att det är värt att bekämpa för vad det är; odemokratiskt och farligt. Alla försök att driva kampanjer inom detta system riskerar att legitimera det; "jamen vi kan ju påverka hur det fungerar så…".

  7. Job skriver:

    Vidar: dina två kommentarer gör mig osäker på om du överhuvudtaget läst mitt inlägg?

    En av mina första poänger är att En Köpfri Dag är helt verkningslös och omärkbar i säljstatistiken, ändå säger du att den slår alla lika hårt. Det är väl rätt i sak; eftersom en någonting som inte drabbar någon kan sägas drabba alla lika hårt.

    Vad gäller deras agerande är det ju det den poäng som resten av mitt inlägg försöker framföra. All produktion som sker inom ett kapitalistiskt ramverk, d v s där någon eller några eller något tar åt sig mervärdet, är "orättvis" – jag själv tycker att ordet "rättvisa" är lite luddigt och vill här hellre säga att att den är "kapitalistisk exploatering av proletariatet", men det är kanske lite långt.

    I din andra kommentar säger du att du tror att man som konsument kan påverka marknaden. Visst kan vi det; frågan är i hur stor utsträckning. Man kan inte köpa bort kapitalistisk utsugning, dock.

    Att du likställer "konsument och marknad" med "röstberättigad och demokrati" är rentav direkt stötande, och ytterligare ett tecken på att du överhuvudtaget inte läst mitt inlägg. Eller missade du stycket som slutar med "samtidigt som den ägande klassen håller världens dyraste fest"? Jag vet inte vad du har för definition av demokrati, men om den bygger på att vissa har mångmiljondubbelt fler röster än andra ställer jag nog inte upp på den definitionen.

    Liknelsen mellan konsumentmakt och parlamentarisk demokrati haltar på fler ställen än röstantalsområdet; till exempel så har man ingen insyn i företagen. I Sverige har vi, sedan Tryckfrihetsförordningen 1949, en härlig grej vid namn Offentlighetsprincipen. Den går ut på att vi våra ledare, som ju är någorlunda demokratiskt valda, inte kan hålla på att gömma saker hursomhelst. Men våra andra ledare, det vill säga företagen, är inte demokratiskt valda och de kan fortfarande gömma saker lite hursomhelst. Det krävs rätt mycket grävande för att undersöka triviala saker som vilka varumärken som ägs av vem, grävande som få tar sig för.

    Allt annat som finns att säga står i Tuss inlägg. Jag hoppas att du läser mitt inlägg en gång till, samt mina och Tuss kommentarer.

  8. Vidar skriver:

    Jag ser 3 frågor.

    1. är "en köpfri dag" en bra åtgärd?
    2. Finns det andra åtgärder som kan förändra & vilka?
    3. Kan Vidar läsa?

    1.
    Jag tycker att vi enas här. "En köpfri dag" ger inte någon effekt alls. Det förstår jag. Men rent principiellt är jag också emot, det var det jag menade med mitt första inlägg. Desutom är det orättvist för att sällanköpsindustrin (som har minst lika många rötägg) klarar sig utan märkbar effekt även OM alla inte skulle köpa något den dagen.

    2.
    Jag tror inte min liknelse mellan demokrati och marknaden är så haltande. Jag tycker, precis som i demokrati, att den största makten inte ligger i att ha rösten (kapitalet) utan möjlighet att påverka alla andra som har röster. Men visst förstår jag att det är orättvist i röststyrka i vår kära marknadsekonomi. Men hur är det i demokratin, är alla lika mycket värda? finns det inte de som har möjlighet att påverka mer än andra? visst är det inte lika tydlig skillnad som när man pratar om pengar, men borde det inte vara minst lika viktigt?

    Sedan tycker jag det är rent ut sagt löjligt att säga att alla företag deltar i "kapitalistisk exploatering av proletariatet". Återigen är det att dömma alla efter exempel som cocacola. Självklart är jag medveten om att det finns rötägg inom marknaden. MÅNGA. precis som i politiken, skulle kunna räkna upp ett gäng i sittande regering =).

    Det är lite trångsynt att faktiskt inte se till de positiva trender som företag varit med att starta. I dagar då socialt företagande, eller social capitalism är heta blir det vanligare och vanligare att man faktiskt driver företag för att förbättra, förändra och skapa bättre samhälle. Exempel som mina vänner driver är http://www.ungomsorg.se som faktiskt har som affärsidé att förbättra, vilket de brinner för. Ett nytt sorts företag med fler drivkrafter än vinst.

    Sedan tycker jag inte att marknaden skall få härja fritt, men det finns poänger med att låta individer vara med och styra utveckling i världen och att så lite som möjligt bestäms av sk. politiker.

    3.
    Job, jag förstår självklart allt ni skriver. Jag försöker hålla mig kort och där jag förutsätter att ni förstår att jag läser allt. Jag är fullt medveten om att ni tycker som ni tycker och jag motivera allt jag skriver utifrån det ni skrivit.

    Tycker nästan det är lite löjligt att mena att jag inte "ens" läser ditt inlägg. Om jag inte gjort det vad är då poängen att diskutera. Och om du är ute efter att jag skall tycka lika dant som ni så ser jag heller ingen poäng med diskussionen. Att utbyta tankar bör leda till nya tankar, inte till gamla.

    /V

  9. Job skriver:

    3. Förlåt för att jag antydde att du inte läst vad jag skrivit. Det var ett fult retoriskt trick och jag ber om ursäkt för detta. Du har självfallet rätt i att utbyte av tankar bör leda till nya tankar och inte till gamla; även om jag personligen hoppas att min nya tanke skall bli "nu är Vidar socialist!" ;)

    1. Okej, jag förstår vad du menar. Du tycker att allmänna bojkotter är dåliga, och att riktade bojkotter är bra. Jag kan köpa att du tycker det och jag behöver inte upprepa det jag sade om att alla bojkotter är meningslösa eftersom problemet ligger i produktionsförhållandena och inte konsumtionsförhållandena.

    2. Visst är det så att vissa har mer makt än andra i vår parlamentariska "demokrati", det är därför jag refererar till våra ledare som "någorlunda demokratiskt valda" istället för "demokratiskt valda" – jag vill ju avskaffa den parlamentariska demokratin och ersätta den med någonting som inte har den tendensen.

    Dock gör två fel inte ett rätt. Att vissa människor har mer makt än andra i den politiska demokratin betyder inte att vår strävan efter en ekonomisk demokrati bör ges upp, snarare tvärtom. Onekligen är det så att de som har mer makt än andra i den politiska demokratin oftast besitter en hel del pengar…

    Vad gäller kapitalistisk exploatering av proletariatet så får man säkert fram en bild av frackklädda herrar som piskar muskulösa män i blåställ framför en maskin med många kugghjul – och ja, då ter det sig lite löjligt. Men naturligtvis är det inte så jag menar. Visst finns det företag som är snälla mot sina anställda (enmansföretag räknar jag inte här som företag), men med få undantag är det bara en omförhandling av hur mycket av arbetet som skall gå åt till att betala arbetskraften och hur mycket som skall gå till ägaren. Självklart är det vanligt med småföretag där ägaren i slutändan kanske t o m tjänar mindre än sina anställda i dåliga tider, men jag talar – som vanligt – om en övergripande tendens. Min organisation, SAC, definierar "kapitalist" som någon kan leva på avkastningen från sina tillgångar och alla andra som arbetare. Med den definitionen så är ju varken den utsatte småföretagaren eller din kompis i Ung Omsorg kapitalist.

    Det finns många som startar företag för att avhjälpa problem, stora som små. En del gör det enbart av vinstintresse, en del gör det för något mer. Rättviserörelsen gillar dem allihop. Inget ont om din kompis, men det spelar ingen roll – social capitalism, såväl som socialdemokrati, är tyglappar på ett par byxor där hålen blir allt större. Jag är säker på att Ung Omsorg skulle slå igenom minst lika väl i ett samhälle där kapitalismen är avskaffad.

  10. […] demonstration i Salem. Gå på någon, eller klona dig och gå på båda! Läs också gärna Jobs text om den nu passerade köpfria dagen. Etiketter:antifascism, blogosfären Kategori: Uncategorized  |  Kommentar (RSS) […]

  11. Ronja Malachowska skriver:

    Hej Job!

    Jag tycker (som även du verkar tycka) att det här samhället/civicilisationen har en dålig struktur och att konsumentmakt är till stor del effektlöst och att vi måste byta system helt och hållet för att lyckas få en rättvis och hållbar värld. Och därför tycker jag att liftshopping (att ta saker ur affärer utan att betala för dem) och dumbstring är saker som är moraliskt rätt att utföra. För att det här samhället inte ger oss något bättre alternativ och hur man än gör när man kunsumerar, vad man än konsumerar så är man en del av det samhälle vi lever vi.

    Men jag tror också att det är bra att inte konsumera alls. Jag tror inte Sverige behöver ett klädesplagg till. Dessutom skulle en antikonsumtionsaktion kanske kunna få fler människor att tänka till och inse vilket skitsamhälle vi är en del av. Plus att det skulle vara en rolig grej. Man måste ju börja någonstans…

    Nu har jag mycket annat i tankarna och dessutom är jag inte den bästa på att formulera mig… men jag tror att jag fått skrivet vad jag ville ha sagt.

    EN KÖPFRI JUL !
    önskar ronja