De frågor som piratpartiet driver berör alla, oavsett socioekonomisk grupptillhörighet. Men dessa är inbäddade i ett paket medborgarkontroll
som härrör från en rädsla för socialt uppror på grund av de politiska, sociala och
ekonomiska orättvisor som EU-anpassningen för med sig; det gäller tjänstedirektiv, upphandling, fackliga rättigheter, kollektivavtal, arbetsrätt, sociala skyddsnät,
infrastruktur, utbildning – t ex pågår ett stort uppror mot Bolognaprocessen som
innebär att fler utestängs från högre utbildning – det är en samhällsomvandling som gjort att sociala klyftor ökar enormt, konkurrens ökar, gränslösheten inom EU har lett till att behovet av kontroll ökar osv.

Piratpartiet kanske inte vill ta den diskussionen men inte desto mindre är den brännande. Men det kan man ju bara redovisa i så fall, så får folk mer klart för sig att det ändå finns en politisk gränslinje på höger-vänsterskalan i det partiet.

Men det har nog de flesta fattat i alla fall.

;)

Allvarligt talat, jag har med förvåning sett hur vissa, trots att de håller med om att detta är bland det viktigaste i vår livstid, ändå inte kan avhålla sig från att kalla oss som engagerat oss för "fanatiker" och diverse annat nedsättande. Förstår det egentligen inte. Mupp blir i sammanhanget lättare att tolerera såklart, men ändå finns ju en viss osäkerhet inbäddat i det.

Avsikten med mitt blogginlägg var inte att försöka trycka ner er, utan att uppmärksamma er (och andra) på att statlig repression inte är de enda formerna av repression. Min förhoppning var inte att ni skulle ta illa upp, utan att ni också skulle uppmärksamma Busslinks övergrepp: att cheferna på det företaget har mage att göra så har säkerligen sina rötter på samma ställe som att riksdagsledamöterna har mage att införa FRA+IPRED+ACTA. Du säger ju själv nästan samma i slutet av din kommentar här.

Dessutom ville jag också förklara varför vänstern tycks så passiv i frågan: till skillnad från stora delar av högern har vi andra problem som tränger oss.

Skulle jag inte rösta på Vänsterpartiet så skulle jag förmodligen lägga min röst på just Piratpartiet.

För mig personligen är det viktigt att hålla koll på alla typer av övergrepp mot medborgare, oavsett om det är stat eller arbetsgivare. Överlag så får jag känsla av att vi har ett auktoritetsproblem i landet — så fort man ansvarar för människor så verkar det tippa över i att dessa ska kontrolleras och styras in i minsta detalj. Varför respekterar man inte människor i Sverige, generellt sett, vad hände liksom?

http://www.thomastvivlaren.se/2007/12/federley-kastar-glas-i-stenhus.html
http://www.thomastvivlaren.se/2008/06/federley-gr-en-st-bernhard.html
http://www.thomastvivlaren.se/2008/06/med-frihet-fljer-ansvar.html
http://www.thomastvivlaren.se/2008/11/rets-svek-blev-rets-kvinna-blev-rets-hn.html

Som Falkvinge redan förklarat så måste vi välja våra strider. Det är en helt bizarr verklighet vi nu lever i där det ena övervakningsprojektet efter det andra tas fram. Jag var inte ens medveten om det du här skriver om förrän jag läste det.

Dock så tror jag även du inser att med den övervakningsiver som nu sker så normaliseras synen på integritet som en naturligt inskränkt företeelse. Medelsvensson tänker: "Övervakning i ett bussgarage i Råsta? Hmm…men FRA ska ju övervaka oss alla, Ipred bereds gräddfil åt privata intressen i rättssystemet, datalagringsdirektivet gör oss livegna? Vad är det på dumburken idag då?"

Jag har samtidigt full förståelse för att de som hör till samhällets mindre bemedlade inte bryr sig ett jota om den rådande utvecklingen. Ur dennes perspektiv blir det ett lyxproblem.