Fri vilja och religösa dumheter (plus ett förslag)

Krig är fred
Frihet är slaveri
Okunskap är styrka

Man hör ofta pratas om frihet som ett abstrakt begrepp, med eller utan precisering. Många friheter är bara friheter (som bäst) på ett idéplan som till exempel yttrandefriheten. Total yttrandefrihet har aldrig existerat och kommer inte att existera, frågan handlar väl mest om hur mycket yttrandefrihet som är rimligt. Men jag har redan diskuterat yttrandefrihet och tänkte gå vidare till andra typer av vanliga frihetsbegrepp, närmast begreppet fri vilja. Mot slutet tänkte jag också skissera lite på ett alternativt frihetsbegrepp.

Från början härstammar idén om den fria viljan från två egentligen helt olika strömningar. Den ena är upplysningstankarna, med sina ideal om den förnuftiga människan som analyserar och formar sin omgivning, och den andra är kristendomen, där människan har skapats med en fri vilja att göra som hon vill. Människan får sedan agera som ett slags vågmästare mellan Gud och Djävulen genom att välja mellan att göra ont eller gott (jag struntar här i diskussionen om de absurt onda saker Gud själv gör- och tvingar andra att göra i Bibeln). Båda idéströmningarna har en märkligt atomär syn på medvetandet, de separerar helt indata från medvetande och tänker sig att det finns någon slags fryst substans, en hård kärna inuti medvetandet (i kristendomens fall skulle det kunna vara själen) som utgör den egentliga viljan. Runt den samlas sedan erfarenheter och intryck, och denna egentligen världsfrånskilda beslutsmotor fattar sedan beslut utefter dessa.

Man behöver inte vara expert på utvecklingspsykologi för att börja ana oråd. Om den fria viljan är så atomär, hur växer den då fram? Bara en komplett galning skulle ju erkänna ett spädbarns rätt till "fri vilja", men de har ju fortfarande som princip samma luktsinne, syn och så vidare som en vuxen människa, och alltså borde det som inte har vuxit färdigt ännu och som gör dem omyndiga vara just denna påstått atomära beslutsfattarmotor, eller själ om man så vill.

Ett annat stort problem med konceptet fri vilja är statistik. Om vi exempelvis säger att för personer med föräldrar som inte röker så börjar 1% själva att röka, medan motsvarande siffra för personer med rökande föräldrar är den omvända, att 99% börjar röka och 1% låter bli (siffrorna är såklart spekulativa och bara som exempel). Det ställer till det lite för vår fria vilja. Det verkar ju som om "indata" i form av upplevelser och intryck (och uppfostran!) påverkar vår beslutsfattarmotor en hel del! Eftersom dessa intryck är helt bortom vår kontroll (vi kan ju inte välja föräldrar) så börjar det bli vanskligt att tala om en fri vilja. Uppenbarligen spelar intrycken större roll, annars skulle det ju knappt vara någon skillnad mellan barn till rökande- respektive ickerökande föräldrar!

Den fria viljans dilemman blir också intressanta när man diskuterar feminism. De allra flesta kvinnor är ju med och reproducerar patriarkatet och placerar sig så att säga frivilligt i underläge. Om alla världens kvinnor en dag bara slutade med denna reproduktion skulle patriarkatet upphöra (men troligen skulle det bli hårda strider innan dess). Givetvis betyder inte det att man kan påstå att det är kvinnornas eget fel att de får lägre löner, gör mer obetalt hemarbete ("frivilligt"), får mindre plats i skolan och på jobbet och så vidare och så vidare. Det är ingen som har funderat över varför så många kvinnor exempelvis tycker att det är roligt att laga mat, medan så få män gör det. Om det finns något sådant som en fri vilja så är den uppenbarligen inte den starkast styrande kraften.

Vad jag försöker visa med mina exempel är att den fria viljan inte existerar egentligen. I dagens förhärskande idétraditioner ingår en nästan total blindhet för kollektiv och en total fokusering på individer. När man befinner sig nere på individnivån är det relativt lätt att upprätthålla villfarelsen om den fria viljan; personers handlingar kommer synbart från deras egna beslut, fattade efter betraktande av omvärlden. På en kollektiv nivå faller hela teoribygget samman nästan direkt, vilket jag visade med mina exempel ovan. Det visar sig att upplevelser- och sociala klimat påverkar så mycket att de helt dränker en eventuell fri vilja. Varför skulle vi annars ha drogmissbrukare (jag menar här verkligen missbrukare, inte personer som röker på ibland eller dricker vin till maten), ojämlik arbetsfördelning och så vidare? Varför skulle vi ha social skiktning över huvud taget?

Det är inte en slump att det är snudd på tabu att ifrågasätta den fria viljan idag. Den utgör i det närmaste kärnan i liberalismen, som är kapitalismens huvudsakliga ideologiska vapen. Genom att idealisera den fria viljan och fria val (av politiker så väl som varor) och genom att fokusera på individer så åstadkommer man effekten av att först legitimera det kapitalistiska förtryckarsystemet och samtidigt sopa undan spåren efter sig. På en individnivå kan kapitalismen, precis som liberalerna vill få det till, faktiskt beskrivas som ett system av frihet och valmöjlighet. För att tydligt se dess effekter måste man betrakta världen med kollektivglasögonen för att se hur skiktad, ofri och ojämlik den faktiskt blir. För vilken frihet är det egentligen att välja mellan två jeansmärken eller mellan ett skitjobb och ett annat för att ha råd med mat? Men när man befinner sig i fri-vilja-paradigmet är det svårt att se sin situation som en effekt av ett system. Man beskriver istället sin tillvaro med de begrepp som finns till hands; "jag skulle ha pluggat mer och skaffat ett bättre jobb" och så vidare. Systemets problem maskeras som individens, och sopas på så sätt under mattan.

Efter att ha sågat begreppet fri vilja och därmed skjutit hela det förhärskande liberala frihetsbegreppet i sank tänkte jag skissera lite på ett alternativt frihetsbegrepp. Till att börja med kan det vara värt att notera att även om fri vilja inte existerar på riktigt så är det inte för inte som idén finns. Även om de val man gör inte är helt fria så känns det ju fortfarande så, vilket är ett faktum att ta hänsyn till i vår skiss. Det gör ju att vi nästan direkt kan avfärda de mer auktoritära politiska systemen; jag behöver ju inte ha en fri vilja för att veta att jag inte gärna gasas ihjäl eller tvingas arbeta dygnet runt i Gulag.

Det kan också vara intressant att titta på utvecklingspsykologen Maslows behovstrappa (den framställdes som en trappa när jag läste psykologi). I korthet menade hen att människor (som regel, det finns ju individuella variationer) har en serie behov som behöver tillfredställas inkrementellt. För att ta ett självklart exempel så är det inte möjligt att tillfredställa sina behov av kreativ sysselsättning om man håller på att svälta ihjäl eller inte har någon stans att sova om nätterna. Behovstrappan ger en fingervisning om hur vårt frihetsbegrepp skulle kunna börja: så mycket som möjligt av de lägre nivåerna av trappan bör uppfyllas för så många som möjligt och så ovillkorligt som möjligt. Anledningen till att jag vill ha dit ett "ovillkorligt" är att frihet under tvång helt enkelt inte är en frihet att tala om. Om man har att välja mellan att göra en handling A eller att svälta (eller att inte få något av ens andra behov uppfyllda) är man inte på något sätt fri.

När vi nu har definerat upp vår skiss av frihet som friheten att inom rimliga gränser garanteras att våra grundläggande behov tillfredställs kan det vara värt att ta en titt på en motsvarighet till begreppet fri vilja. Känslan av personlig frihet är ju fortfarande något som måste värnas om: att bli överkörd är aldrig roligt, ens om det är för det allmännas bästa. Men individuell frihet måste kompletteras med en medvetenhet av sociala sammanhang och dynamik. Det går inte att betrakta människor som atomärt fria själar, utan snarare som noder som växelverkar och omprogrammeras i förhållande till sin omvärld och som verkar i ett socialt sammanhang. Grupptryck och gruppmedvetande är mekanismer som både är farliga och användbara; sociala koder kan både skapa nykterister och narkomaner, mördare och frihetskämpar. Vi måste göra styrning av sociala sammanhang till något medvetet, och det måste användas till bättre ändamål än att få oss att köpa saker!

2 Comments

  1. Radioact skriver:

    Bra skrivet. Har själv tänkt en del på fri vilja. Jag håller helt med, det samhället måste ge alla, är så bra förutsättningar som möjligt att bli vad man vill – och därmed inte förlita sig på något så flummigt som fri vilja. Som att människor väljer att vara fattiga liksom.
    Liberalism liknar mer en fanatisk religion än en politisk ideologi.

  2. Thomas Tvivlaren skriver:

    @Tuss: Bra skrivet om – uppfattar jag det som – positiv frihetsteori!

    @Radioact: De flesta ismer närmar sig religionens träskmarker när de dras till sin spets. Vad som stör mig med liberalismen (ty allt är inte dynga) är just det som inlägget beskriver, dvs att man inte utgår från människan utan från en idealbild av människan i en speciell kontext. Att negligera människans grundläggande behov som negativa frihetsteoretiker gör och dess betydelse för människans handlande är för mig lika begåvat som att ur ett religiöst perspektiv rapa upp budorden utan en tanke på vad som i många fall leder till att människor ex. ändå stjäl (är man hungrig och brödet uppenbarar sig så är det rätt svårt att anamma vare sig naturrätt eller kristliga budord).