Våldsdebatten reloaded

Igår publicerades tre nya debattartiklar i Yelahs granskning av "vänstern" från ett feministiskt- och queerteoretiskt perspektiv. Initiativet började inget vidare, men har definitivt hämtat sig. Diskussionen är givetvis relevant; det torde vara ställt utom allt tvivel att patriarkatet inte faller med kapitalismen (men väl med klassamhället, eftersom patriarkatet är en sorts klass)och att det är en lika god kandidat för krossande. Bäst tycker jag också att texten Feministisk kamp är inte en kvinnofråga! är. Den är både argumenterande och tar upp flera intressanta exempel, så läsning av den rekommenderas. De två andra texterna håller inte riktigt samma kvalitet. Texten "Kön är som vattenfast mascara[…]" är mer queerorienterad än regelrätt feministisk, till skillnad från de andra två, men tyvärr halkar den bort mot att bli mer en personlig text än en allmängiltig argumentation. Jag antar att argumentationen för pacifistisk aktivism är personliga åsikter och ett sidospår som följde med, för de tankarna utvecklas inte- och passas aldrig in i själva argumentationen.

Denna argumentation utgör däremot kärnan i texten "Hand i hand med våldsromantiken". I texten påstår skribenten att "[hen] [inte] anser att vi kan särskilja machokulturen från dess våldsromantik". Vad hen egentligen verkar mena är att det inte går att skilja våldet från våldsromantiken och därmed också machokulturen, vilket jag anser vara huvudfelet i argumentationen. Den reduceras till att bli ytterligare en iteration av den urgamla våldsdiskussionen, och därmed ganska intetsägande. Självklart är en våldsromantisk machokultur helt värdelös och behöver bekämpas med alla till buds stående medel (jag borde anmäla mig som frivillig bullbakare åt AFA exempelvis). Men våld är fortfarande bara ett medel eller en strategi om man så vill. Ibland fungerar den, ibland fungerar den inte. Just det faktum att vi är olika och har olika strategier är en av våra styrkor. Att kategoriskt börja döma ut någon annans strategier är att sätta sig på lite för höga hästar (därmed inte sagt att man inte kan kritisera kulturer hos vissa grupper — men hur många av Yelahs skribenter har egentligen koll på kulturen i AFA? Jag har det inte i alla fall!). Jag accepterar pacifistisk kamp och ser pacifistiska ickevåldsaktioner som en nödvändig komponent i rörelsen, men jag är övertygad om att det inte räcker. Det är när pacifister börjar anklaga våldsanvändare för att vara omänskliga vildar som jag börjar dra öronen åt mig och värma upp anklagelserna om hippietrams. Som AK skrev så är inte revolutionen ett teparty, men det betyder inte att den inte kan– och ska vara dansant. Med tanke på att det troligen kommer att ta oss några hundra år att lyckas, som bäst, så kan det vara en bra idé att se till att skapa en trevlig och givande miljö för alla som deltar.

4 Comments

  1. Snatterskan skriver:

    Det är väl inte orimligt att Yelahs skribenter har koll på AFA? Oavsett vad man tycker om deras kritik.

    För övrigt en trevlig länk om Emma Goldman-citatet. Jag har funderat länge på det där, varifrån det kommer. Nu fick jag alltså svar på det! Lite som det klassiska "Play it again, Sam". Lustigt, det där med felaktiga citat.

    Tuss-ändring:Jag ordnade så att länken blev en länk så som du antagligen hade tänkt dig att det skulle vara.

  2. Tuss skriver:

    Ja, den här bloggen har ju nu krossat inte mindre än två sådana! Vi borde byta namn till quotebusters eller något. Jag måste erkänna att jag förutsatte att de inte visste vad de pratade om eftersom jag fick en känsla av det, men det är ju fullt möjligt att jag har fel. Hur som helst så var de dåliga på att backa upp sina påståenden med någon form av substans, men det skulle ju kunna vara för att de inte vill/vågar avslöja saker. Det irriterar mig att inte kunna ge ett svar på den ständigt uppdykande kritiken mot AFA; jag vet ju faktiskt inte vad de egentligen gör, förutom allt det borgarmedia anklagar dem för att göra (och det jag läser om på deras bloggar såklart). Vad vet jag, de kanske hjälper pensionärer över gatan lika mycket som de kravallar! Men å andra sidan så behöver jag ju inte försvara dem heller.

  3. Job skriver:

    Det andra citat vi krossat, var det "Voltaires" du tänkte på eller?

  4. Tuss skriver:

    Ja precis. Det är ju en ännu mer klassisk felcitering.