Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips

Krastavac från Vardagspussel publicerade ett inlägg som handlade om hur alla inte orkade traggla Marx och föredrog att se på t ex Scrubs istället. Som svar på det propsade Jesper från redundans om nödvändigheten i att ändå bilda sig, och när Haninge från Forever United efterlyste nya organisationsformer för lärande konstaterade Tusen Pekpinnar att det nu var lite "debatt", samt att Marx är onödigt tråkig och att det finns andra alternativ.

Det kan tyckas som om att arbetarklassen är i ett permanent moment 22 – för att avskaffa kapitalismen måste vi bilda oss för att förstå den, men om vi inte avskaffar kapitalismen har vi inte tid att bilda oss för att förstå den, eftersom vår "fritid" går åt till att regenerera krafterna inför det kommande arbetet.1 Detta trots att arbetarklassen tillkämpat sig åtta timmars arbetsdag, gratis utbildning, folkbibliotek, och allt möjligt för att befrämja just studier. Ändå använder vi allt mindre av vår fritid till studier – varför?

Några amatörhypoteser:

  1. Arbetarklassen har helt enkelt blivit latare, och kräver mer avslappnande fritid. Lycka uppfattas relativt till omgivningen och relativt till ens egna förflutna,2 och Marx har inte samma omedelbara underhållningsvärde som Scrubs.3
  2. Eftersom kapitalismen kräver dumma arbetare som klarar av att göra monotona trista skitjobb, trubbas en del helt enkelt av tills de blir just dumma i huvudet.
  3. Uppväxt med grundskola och eventuellt gymnasium har gjort så att de delar av arbetarklassen som inte haft det snorlätt i skolan associerar studier med negativa känslor, vilket inte uppmuntrar till vidare studier, hur spännande och roligt det än kan vara att studera i goda vänners lag.
  4. Informationstsunamin den västerländska arbetarklassen utsätts för har en negativ effekt på vår förmåga att ta in mer omfattande verk. När pressmeddelanden kommer i 140 tecken så är 140 sidor föga lockande, och än mindre 845 sidor Kapitalets första band. Allt skall sammanfattas, destilleras, förenklas, förkortas – till fördel för förståelse, men till nackdel för djupare analys.
  5. Den moderna kulturen är en åskådarkultur, vilket föder passivitet. Dåtiden präglas av deltagande – logedanser, sång, och skratt snarare än tv-serier i fåtöljen. Detta illustreras tydligt med den totala bristen på allsång vid politiska möten, något som ju var väldigt vanligt förr i tiden.4
  6. Att växa upp med ögonen klistrade vid TVns magiska bilder har en negativ inverkan på vårt skriftspråk. Analfabetiska kulturer har svårare att greppa abstrakta koncept och liknelser än kulturer med skriftspråk – Marx mervärdesteori går inte att förklara med en serie bilder (även om illustrationers pedagogiska värde verkligen inte skall underskattas).

Så problemformuleringar lider det ingen brist på. Lösningsförslag, däremot…

Vi på Luftslottet tror att vårt problem inte kan härledas till en av de ovan listade hypoteserna, utan snarare en kombination av dem allihop och ett gäng till. Därför är det av vikt att bekämpa dem allihop – genom att aktivt motarbeta en Björklundsk skolpolitik, till exempel. Plötsligt blir brädspel en revolutionär handling, eftersom det är ett uttryck för aktivt deltagande snarare än passivt åskådande. Att kulturarbetare är mer vänster än befolkningen i genomsnitt, kan det bero på det här?

Samtidigt är det ju av vikt att man bara för detta inte bygger in sig i ett elfenbenstorn. Det finns ingen anledning att använda svåra uttryck när lättare finns till hands – en god filosof är värdelös om hen inte samtidigt också är en god pedagog. Därmed är det viktigt att vi, som Jesper påpekar, undviker en folkpartistisk "skyll dig själv"-retorik. Hur går vi vidare? Är det dags att starta en ny läsrörelse? (Eller skall vi helt enkelt spränga televisionsanläggningar?) Handlar det om att återuppbygga studiecirkelns forna glans?5 Hur får vi isåfall folk att gå på studiecirklar, och hur undviker vi att det leder till att diskussionsgrupper kring anarkokommunistisk teori blir ett mål snarare än ett medel?

Innan Luftslottet hunnit publicera ovanstående text skrev Krastavac ytterligare ett inlägg, som förklarade 1) att Krastavac är rätt bildad (vilket vi ju redan visste, eftersom det märks i inläggen på Vardagspussel – att bildningen delvis kommer från praktik snarare än böcker är inte utav någon betydelse), 2) att det finns en skillnad mellan "teoretisk diskussion" (typ det som Tuss kallade det "organiskt", se nedan) och "akademisk diskussion", 3) att det viktiga är hur vi kan skänka glädje och mening åt fritidsstudier i teori, samt 4) att Krastavac inte kan kalla sig marxist eftersom hen inte har läst tillräckligt med Marx. Jag (Job) håller inte med – jag kallar mig marxist trots att det enda jag läst är just manifestet och några wikipediaartiklar, samt att jag sett några föredrag.

En sak är säkert: en sockerbit att svälja teorin med är Alternativa politikerveckan, 28 juni-4 juli i Visby. Var där eller var borgerlig!

Från Konfliktportalen.se, exklusive de inlägg som redan länkats: Kristoffer Ejnermark påminner om att enskilda kufar inte representativa för bloggosfären, tusenpekpinnar berättar om det roliga med bloggar, och jesper tipsar om ett marxistiskt perspektiv på den ekonomiska krisen (torrent), och kimmuller sammanfattar budgeten: AMS-trams och klasshat.

  1. Såklart gäller inte detta alla – en del har tid, och ork. Men här drar vi alla över en kam. []
  2. Easterlinparadoxen – förvisso omdiskuterad, men jag tror att dess generella drag stämmer. []
  3. Möjligtvis bortsett från i teateruppsättningar av det Kommunistiska Manifestet. []
  4. Här kan ett levande internet vara av stor betydelse. []
  5. Tuss kallade det här för "organisk bildning – typ lära, applicera, diskutera i en hög". []

6 Comments

  1. Benjamin skriver:

    Kan ju vara så att folk inte längre ser ett behov av att organisera och utbilda sig, eftersom de flesta har ett tillräckligt drägligt liv.

  2. Tim skriver:

    Vilken ideologi kräver inte "dumma arbetare som klarar av att göra monotona trista skitjobb"?

  3. Plan skriver:

    "Vilken ideologi kräver inte 'dumma arbetare som klarar av att göra monotona trista skitjobb'?"

    – Kanske kommunismen (eller frihetlig socialism, kalla det vad du vill), den kommunism som på allvar alltså jobbar för att upplösa klassamhället och ta över och styra produktionen demokratiskt? Det kräver långsiktigt alla människors ökade medvetenhet och förmåga att utvecklas bortom arbetstagare.

  4. Job skriver:

    Tim:

    I ett samhälle som avskaffat kapitalismen har med det avskaffat många monotona trista skitjobb. T ex så innebär ett avskaffande av kapitalismen rimligtvis ett avskaffande av telefonförsäljning, reklambladsutdelning, och allt i den stilen. Vidare innebär en samhällelig gåvoekonomi ett avskaffande av pengar, och därmed avskaffas alla yrken och uppgifter till för att hantera dessa transaktionsmedel: allt från möjligtvis inte särskilt monotona och trista yrken som börsmäklare till definitivt montona och trista skitjobb som att sitta i kassan på ICA. En samhällsorganisation där man i större utsträckning delar på saker och ting, som t ex mat, avskaffar hamburgervändande och servitörande. Och slutligen, såklart, en samhällsorganisation där folk arbetar för att det är meningsfullt tycker inte att arbetet är tråkigt. Jag fick inte med det i inlägget ovan; men t ex är städdagar tillsammans med en förening man är med i betydligt roligare än att jobba som städare.

    PS: kapitalismen är inte en ideologi.

  5. Grillo skriver:

    Jag funderade på en grej… Du sa att i ett samhälle som avskaffat kapitalismen finns inte längre hamburgervändare. Menar du då att möjligheten att tänka "jag pallar inte laga mat idag, jag hämtar en pizza" kommer att omöjliggöras? Eller menar du att det kommer finnas folk som tycker det är skitskoj att baka pizza eller vända hamburgare som gör det för nöjes skull?

    För hela poängen med det klasslösa samhället är väl att alla ska kunna göra vad de som har det väl ställt gör idag, men utan att vara beroende av sånt som pengar och kapital? Inte att vi reverterar till ett samhälle som det såg ut på 20-talet?

  6. Job skriver:

    I alla fall i mitt drömsamhälle finns det folkkök lite överallt, där maten lagas gemensamt. Det kommer alltså finnas att folk som gör hamburgare, men inte folk vars arbetsuppgift är att specifikt vända hamburgare – på McDonald's har man ju gjort matlagningen till en löpande band-process, vilket tar bort all glädje från matlagningen. Nu vet jag inget om livet efter revolutionen men jag kan tänka mig att det inte finns hamburgare varje dag och när det finns så får man bygga ihop den själv utifrån delar som köket tillhandahåller (alltså, man får lägga på salladen etc själv).