Stäng Vidarkliniken!

Som ett led i artikelserien "Mota hippien i grind", som började med Autonoma kärnans kritik av Promoe, tänkte vi fortsätta med en diskussion om alternativmedicin, eller kanske snarare pseudovetenskap.

En gemensam nämnare i olika typer av pseudovetenskap är att man hävdar sig ha tillgång till en okonventionell informationskanal, eller ta hänsyn till något som den etablerade medicinen inte gör. Man kommer med andra ord släpande på idévärldar, själar, astralkroppar, reinkarnation och annat. Man bör vara väldigt skeptisk mot allt övernaturligt, i synnerhet när det verkar bekvämt (själen, reinkarnation) att tro på det. Hittills har ingen lyckats med att under kontrollerade former visa ens ett indicium på själens, eterns, astralkropparnas, idévärldens, tankeläsningens eller reinkarnationens existens.1 Eftersom det är svårt (omöjligt?) att bevisa icke-existens, men lätt att bevisa existens, så är det rimligt att det naturliga tillståndet är icke-existens, och att existens måste bevisas, eller åtminstone ges indicium för.

En anledning till pseudovetenskaparnas framgångar i sina dimmiga och dribblande resonemangskedjor är att det finns en utbredd meta-tro; en tro på tro som något bra. Att det på något sätt vore avundsvärt att tro på saker, och att det skulle vara trångsynt eller dåligt att tvivla. Det tycks vara den halvdöda kristendomen som hånar oss från andra sidan graven (förlåt, helvetet).

Vi hävdar det omvända: tro är lika med trångsynthet och fantasilöshet, tvivel är öppensinnighet och vetgirighet! Det var tvivel och ifrågasättande som gav oss medicinen och renligheten, medan de troende pratade om onda andar. Det är tron som än idag föreskriver vitlök och rödbetor (eller ännu värre, våldtäkt av minderåriga!) som skydd mot HIV, istället för kondom.2

Vad ska då pseudovetenskaparna med tron på tron till? Jo, de använder den för att legitimera sin kontakt med idévärlden, astralvetandet, "naturen" eller vad det nu kan vara. Vilket ger dem ensam tillgång (åtminstone gentemot vetenskapen) till en "högre" informationskälla som inte är verifierbar och som inte kan motsägas. Det betyder att vetenskapen i princip inte kan rå på dem, och att de kan måtta gratis slag tillbaka i stil med "vetenskapen tar inte hänsyn till själen/naturen/idévärlden/den rosa enhörningens vilja", och forskarna kommer att stå där som får.

Kvacksalvarna kan sen ordinera livsfarliga tungmetaller som kvicksilver och bly, och hävda att de visserligen kan råka skada den fysiska kroppen, men att de minsann gör under för astralkroppen, skuldbelägga patienten ("du har cancer för att du var elak i ditt tidigare liv"), eller varna för användning av faktiskt fungerande konventionella mediciner eller vaccin utan några som helst bevis. Eller att, som homeopaterna, föreslå vansinnigheter i stil med att mindre doser av läkemedel i själva verket är mer effektiva!

Det finns de som argumenterar för kvacksalveri och alternativmedicin för att de åtminstone är verksamma genom placeboeffekten. Och visst, det är väl sant om det gäller huvudvärk eller förkylning. Men risken är stor att om man framgångsrikt behandlas med alternativ förkylningsmedicin, och blir hjälpt av den på grund av placeboeffekten, så kommer man att vända sig alternativmedicinen även när man får cancer. Och hjälper givetvis inte placeboeffekten!

Vi efterlyser aktioner mot Antroposofernas Vidarklinik (som drivs bland annat med skattemedel!) och andra kvacksalveriinstitutioner!

Från Konfliktportalen.se: andread0ria ryter Inte i mitt namn, Arbetsförnedringen!, slutstadium skriver om Hitlers folkstat, Total avlöning om Inte ens skolmat, andread0ria gör Antoinette-paralleller i Låt dem äta köttben och Jesper skriver en här namnlös text eftersom titeln var dold under några kilo slemmig flash.

  1. Alla kommentarer om att "men min faster gick till en spådomstant en gång och fick veta att hn var Elvis Presley återfödd" kommer antingen att raderas direkt eller hånas. Anekdoter är varken intressanta, pålitliga eller relevanta. []
  2. Någon kan komma att invända att "tro på vetenskapen är ju också en tro!". Grattis, du har precis urholkat begreppet "tro" till meningslöshet. []

9 Comments

  1. Björn Nilsson skriver:

    Är det tro eller övertro som är farlig? Vitlök har faktiskt viss medicinsk verkan (tror den fungerar bakteriedödande) men att den skulle rå på läskiga grejor som HIV är verkligen övertro.

    Angående kvicksilver så sysslade de gamla taoisterna i Kina med odödlighetsdroger som just innehöll kvicksilver! Undrar om det finns kvar några kinesiska urgubbar som är fem-sexhundra år gamla!

    Själavandring och reinkarnation kan vi nog avskriva, men att sjukdomar kan överföras via arv vet vi ju. Ett problem med dagens "skolmedicin" är att den är så vetenskapligt koncentrerad att den ibland glömmer människan som har den där sjukdomen som läkaren tittar på. Och dessutom måste ju sjukvården avverka patienterna så fort som möjligt pga ekonomiska skäl. Vårdar man folk enligt någon sorts löpandeband-princip blir det ju dåligt med tid att sitta ner och prata med dem för att förstå hur de verkligen känner sig. Och då öppnas dörren för mer exotiska doktorer som faktiskt pratar med patienten, verkar prestera förståelse och medkänsla och sedan rekommenderar någon konstig kur som förhoppningsvis i alla fall inte gör den sjuke sämre. Men eftersom sjukdom delvis består av hur man känner sig kanske ett samtal gör att man piggnar till och tar lite mindre hårt på symptomen, och då blir det lätt att man tror att alternativmedicinen klarar av saker som den vanliga läkarkåren inte klarar av.

  2. Tuss skriver:

    Ja, så är det givetvis; alternativmedicinen är ju delvis ett svar på den vanliga medicinens oförmåga att hantera vissa saker, det är helt sant. Vad gäller tro kontra övertro så gör jag helst ingen skillnad mellan dem. Övertron utvecklas ju ur- och legitimeras (delvis) av tron.

  3. Jesper skriver:

    Jag har personligen nära som farit väldigt illa däran när deras sjukdomstillstånd förvärrats efter undermåliga behandlingar på Vidarkliniken. Och spektaklet är det yttersta exemplet för vad privatiserad sjukvård riskerar att leda till.

  4. eyerouge skriver:

    Hittills har ingen lyckats med att under kontrollerade former visa ens ett indicium på själens, eterns, astralkropparnas, idévärldens, tankeläsningens eller reinkarnationens existens..

    Delar din mening. Kan kanske också vara lämpligt att påpeka för folk att de inte bör läsa det där som något som talar för att x inte finns: Att inte ha bevisat någots existens är inte detsamma som att ha bevisat dess icke-existens, vilket tyvärr verkar vara en grov vanföreställning hos många som aldrig reflekterat vetenskapsteoretiskt. (Gud är kanske det mest uttjatade och klassiska exemplet i sammanhanget)

    Eftersom det är svårt (omöjligt?) att bevisa icke-existens,

    Popper tänker sig det i alla fall, och det verkar logiskt att man inte kan bevisa icke-existens. (Åtminstone om man inte talar om begreppslig: Nu när du läser de ord som följer snart kommer du inse att rektangulära kvadrater ej finns, de är icke-existerande per definition, eller snarare kontradiktion.)

    …så är det rimligt att det naturliga tillståndet är icke-existens, och att existens måste bevisas, eller åtminstone ges indicium för.

    Det är nog bara jag som är skadad av uni, men vad menar du med det "naturliga tillståndet"? Använder du det som ett "urspringligt läge" där ingenting finns och saker uppstår, eller.. ja.. vill du förklara det närmare bara? Var det enda jag inte kopplade riktigt.

    … och att existens måste bevisas, eller åtminstone ges indicium för.

    Jag är inte säker på att existensen måste visas om man nu befinner sig i ett helt annat paradigm, vilket kvacksalvarna (från vårt perspektiv) i regel gör. Att det sedan finns människor som köper deras paradigm före det konventionellt vetenskapliga är kanske sorgligt, eller inte – finns en del som trots allt upplever sig som hjälpta av det. Jag försvarar inte mästerlurarna, menar enkom att de i många fall kan få en placebo-effekt, ungefär som exempelvis religiösa som ber innan en viktig uppgift som de ställs inför. Sedan är det givet att det finns lika många som kommer gå under pga sin tilltro till lureriet…

    Någon kan komma att invända att "tro på vetenskapen är ju också en tro!". Grattis, du har precis urholkat begreppet "tro" till meningslöshet.

    Tror inte man måste se det som urholkat eller att man faktiskt urholkar det om man har en pragmatisk approach till vetenskapen och det paradigm man väljer för den. Det finns egentligen inga rationella skäl till att tro att ett äpple kommer fall nedåt istället för att flyga uppåt om du släpper det ovanför marken. Naturvetenskapen har teoretiska modeller som sägs förklara det och folk litar på induktionen som säger oss att det sökt sig mot marken varje gång dessförinnan. Dock så följer, i strikt logisk mening, ingen som helst slutsats om att det kommer falla ner nästa gång du släpper äpplet. Vi måste m.a.o. "tro". Och acceptera den tron för att den är bekväm för oss, men framför allt för att den är pragmatiskt gångbar för våra syften – den tron kan användas produktivt, vilket i regel är långt mer än vad som kan sägas om de flesta drejarna.

  5. Tuss skriver:

    Du kan ersätta "naturliga tillståndet" med "ursprungsläget", eller "utgångspunkten" utan förlorad innebörd, det var klantigt att använda det. Jag borde veta bättre än att ta ordet "naturligt" i min mun egentligen. Jag menar det förstås inte rent bokstavligt (även om det, när jag tänker efter, kanske är rimligt det med), utan bara i kontexten (dvs. att svarta svanar, för att ta ett klassiskt exempel, inte finns förrän det finns åtminstone indicium på att de gör det).

    Vad gäller placeboeffekten av böner så kan det lika gärna bli en negativ — en nocebo — effekt istället. Tydligen har det (enligt The God Delusion, som citerar) gjorts försök där de lät präster be för allvarligt sjuka patienter, och så mätte de resultatet. Det visade sig att det inte var någon skillnad mellan de som inte bads för och de som inte fick veta att de bads för, medan de som fick veta att de bads för fick prestationsångest och tillfrisknade långsammare.

    Angående det sista du säger så förstår jag inte varför du tycker att det inte vore urholkande att kalla pragmatisk (induktiv) tro för tro, det är ju helt olika saker. Jag skulle föredra att kalla "tron på vetenskapen" för ett antagande istället, eftersom de flesta som är någorlunda med på den vetenskapliga banan har vett att släppa vetenskapen när den visar sig felaktig, något som inte direkt kan sägas om någon religiös tro jag känner till i alla fall.

  6. eyerouge skriver:

    Naturligt tillstånd: Tack för förtydligandet. Är med nu.

    Vad gäller placeboeffekten av böner så kan det lika gärna bli en negativ — en nocebo — effekt istället.

    Definitivt. Tror emellertid inte det tjänar mycket till att lägga ner allt för mycket möda på olika exempel, vi kan säkert hitta flertal som visar på både och, eftersom det förefaller finnas just en blanding av utfallen. Det spännande i sammanhanget är, för min del, att det finns så många som inte varit religiösa men blir det för att de genomgått en livskris och "fann gud" i krisen, en gud och en tro som hjälpte dem ur den. I amerikansk popkultur skildras det oftast genom att visa white trash wannabe-brottslingen som var elak men som till slut fann jesus. Själv har jag stött på flertalet männiksor i livet som stämmer in perfekt på profilen, och tror nog att det kan göras en allmän betraktelse som vittnar om att den här kategorin människor är högst reell. Vad man inte kan låta bli att undra är hur de själva ser på sin egen kategori – om de själva kan ana den psykologi och de försvarsmekanismer som skrider till verket i deras kris, att de själva inte inser vad som skett i dem och vari deras tro/religion och styrka att klara sig ur krisen ligger.

    Angående det sista du säger så förstår jag inte varför du tycker att det inte vore urholkande att kalla pragmatisk (induktiv) tro för tro, det är ju helt olika sake

    Av det skälet att all naturvetenskap, om man bryter ner den riktigt långt, bygger på just "en tro". (Jag befarar att vi i värsta fall bara missförstår hur/vad vi använder ordet tro för, vilket kan förklara att vi inte riktigt är med på det vi skriver)

    Ett exempel är olika axiom. De är inget mer än tro. Konstruktioner, påhitt som vi skapar för att enare kunna bygga ett helt system, vårt eget paradigm runt om dem och som följd av dem. Allt inom respektive vetenskap håller, men bara om man accepterar dem. Och man kan inte bevisa dem eller deras riktighet – man kan bara tro. Acceptera dem rakt upp och ner.

    Ett annat exempel är tanken om att det som vi kan anta ska följa från att alla äpplen faller till marken: Induktionen bygger enbart på tro och ingen som helst logik. Som moderna vetenskapspersoner är vår gudom, vår utgångspunkt, alla de miljoner äpplen vi sett falla dessförinnan (notera att vi ovanpå allt använder synen här, men jag ska inte snöa in på det där och låta som en trist skeptiker eftersom deras hållning är själbesegrande). Skulle inte det kunna liknas vid att en religiös person som _känner_ (eller rent av ser) guds närvaro, och den personens medvetenhet om att miljontals människor känt gudomen dessförinnan? I någon mån tror jag svaret är jakande. Ovasett om man håller med eller ej är liknelsen inte min poäng.

    Det jag ville komma till är att:

    a) All modern vetenskap bygger i grund och botten på tro.
    b) All religion bygger på tro.

    Du talar om antaganden. Vi kan kalla tron för ett antagande. När man antar en sak så tror man att den förhåller sig som så, eller man utgår från att det sannolikt är så. Hur man än formulerar det verkar ett antagande, om man menar allvar med det och är uppriktig när man gör det, baseras på en tro. (Och i synnerhet om vi använder induktionen.)

    Jag delar din uppfattning om att vetenskapen verkar ha ett mer rationellt närmande till tro/vetande än vad religionerna har. Ett av skälen är att den är konstruktiv, som jag var inne på i första responsen – vi kan använda vetenskaperna för att uppnå mål, lösa problem osv. Oavsett om de är sanna eller ej så låter de oss realisera en hel del. Detta stämmer även om vi om 50 år kommer revidera vetenskaperna, vilket vi givetvis kommer. Detsamma kan inte sägas om religionen.

    Sedan har vi helt riktigt det du pekar på: Religionerna verkar inte ha något inneboende krav eller drivkraft på revision. Snarare tvärtom. P.g.a. sin utformning måste många av dem upprätthålla skenet av att vara universellt sanna, bortom ifrågasättandets domäner. Att vägra ändra åsikt oavsett vilka skäl som kan tänkas framkomma gör religionen (om den är utformad på det sättet alls dvs) till ett än sämre instrument att uppnå något med.

    Skälet till att ordet tro inte urholkas till meningslöst om man påpekar att vetenskapen bygger på tro är att ordet, eller snarare vad som följer från det är olika när man talar om religiös tro och vetenskaplig tro. Den leder oss till olika saker i regel. Det är därför inte ett nödvändigt ont att som vetenskapsperson erkänna det som nog verkar stämma – att vetenskap bygger på tro. För även om man erkänner det så underminerar man inte vetenskapen, ej heller kan den likställas med religionen. Varför? P.g.a. vetenskapens funktionalitet. (Detsamma kommer givetvis en religiös person kunna säga: Min religion ger mig något som ingen vetenskap kan ge mig. Och det kanske stämmer för den personen. Then again, det hör inte till saken egentligen och tillför inget eftersom det ur religionen följer ett helt annat synsätt. I deras paradigm har ord som "sanning" och "bevis" eller "sannolik" en helt annan innebörd. Det är därför en total omöjlighet att ha en diskussion med en troende om de här frågorna om man inte först delar samma paradigm. Och gör man det så har man plötsligt inget att tala om, för då innebär det att man anammat den andras.)

  7. Tuss skriver:

    Du är lite mer relativistisk än jag är, men jag förstår din poäng och tror att vi egentligen håller med varandra, åtminstone ungefär. Det motargument jag kritiserade när jag pratade om att urholka begreppet var ju precis det som inte gjorde skillnad på det som, som du sa, "kommer efter". Jag ser de permanenterande tendenserna och skapandet av eviga, universella sanningar som en del av begreppet "tro".

  8. Anna Toss skriver:

    Dina tankar är intressanta och viktiga, men jag är ändå oense med dig på flera punkter.

    1) Jag har sett många exempel där skolmedicinen har varit allt det negativa som du tillskriver alternativmedicinen: skadlig, ineffektiv och skuldbeläggande. Och många exempel där alternativmedicinen har hjälpt där skolmedicinen gått bet. Riktiga alternativmedicinare är nästan alltid skolmedicinare i botten – de har lagt till mer än de har dragit ifrån. Mitt bästa exempel är just från Vidarkliniken, där två människor som jag känner väl har fått sin snara dödsdom i cancer uppskjuten med – än så länge – flera års tid. Jag vet många andra som har blivit hjälpta där med mer lindriga åkommor också.

    Jag fördömer inte skolmedicinen i sin helhet. Det är mycket i den som är bra och som hjälper, och det finns många duktiga ambitiösa läkare och andra. Till syvende och sist handlar det oftast om just den enskilda vitrocken, oavsett var i vården hon/han arbetar.

    Men att upphöja skolmedicinen till absolut och enda sanning är att stänga av tvivlet och tro blint. Man ska alltid ifrågasätta, eller hur :) Och bara en blick på läkemedelsindustrin gör tvivlet extra viktigt. Om en kvacksalvare är en som vill tjäna pengar på andras olycka utan att alltid ha torrt på fötterna, ja då är det många läkemedelsföretag (och läkare) som borde kallas kvackare.

    2) Du blandar hejvilt och det blir lite förvirrat. Det är väl knappast samma människor som medicinerar med kvicksilver och bly, påstår att man får cancer för att man varit elak i sitt tidigare liv, ordinerar vitlök som medicin mot HIV och varnar för användning av vaccin? Kan du reda upp vilka som gör vad av det där så vore det bra. Gärna med källor.

    3) Du skriver att ingen hittills har lyckats med att under kontrollerade former visa ens ett indicium på idévärldens existens. Jag kanske missförstår dig här, menar du att det inte kan finnas idéer för att man inte kan beskriva dem vetenskapligt?

  9. Tuss skriver:

    1) Jag håller med dig om att läkemedelsindustrin verkligen inte är ett trevligt bygge, och jag håller också med om att medicinering naturligtvis har mycket att göra med hur bra läkaren diagnostiserar. Men, medicinen är inte detsamma som läkemedelsindustrin! Industrin hämtar både från den "alternativa" medicinen och från den vanliga (och det finns ju också en flytande skala mellan dem av mer eller mindre dålig vetenskap förstås). Men, och det här är min huvudpoäng, medicin är per definition den medicinska vetenskapen, och "alternativmedicin" blir då faktiskt bara kvacksalveri. Vad är det som säger att de "alternativa" behandlingarna inte kan provas ut vetenskapligt och inordnas i den vanliga medicinen? Om de kan det har jag inget att klaga på, om de inte kan det så är det ju för att de helt enkelt inte kan bevisas fungera. Tro blint? Ja, ok jag tror blint på att mediciner som har prövats och visat sig fungera faktiskt fungerar och att de som inte kan visas fungera inte fungerar. Vad är alternativet?

    Att läkarkåren ibland misslyckas i sin kontakt med patienterna är givetvis dåligt, men det är inte ett problem för medicinen som sådan! Och, förstås, anekdotala bevis är av högst begränsad nytta. "Min kompis svägerskas sysslings brylling gick på alternativmedicin, och det fungerade skitbra!" är ju inget vidare argument.

    2) ok, denna kritik kan jag ta till mig! Mitt inlägg var jävligt förbannat och delvis inriktat på propagandistisk smutskastning, men i princip var min poäng att visa på att om man accepterar vilka alternativa "lösningar" som helst helt okritiskt så landar man i både kvicksilverhomeopati och vitlök mot HIV (eller riskerar åtminstone att oavsiktligt legitimera detta). Vetenskap är ingen lustig hatt som man kan ta på sig bara när det passar!

    3) Att jag nämnde idévärlden var mest en skämtsam gliring till Platon. Givetvis existerar idéer, och man kan bevisa dem vetenskapligt, åtminstone hjälpligt. Däremot tror jag inte att Platon faktiskt menade idéer, utan han tänkte sig att det fanns någon slags idealisk värld ovanför vår fysiska där idéerna skulle finnas. Detta kan jag som grinig materialist inte acceptera!