1984 har ett begränsat användningsområde som politisk metafor
I DNs kultursidor (som varit ovanligt vettiga på sistone, de måste ha hittat bra sommarvikarier) fanns härom dagen en artikel om Orwells berömda övervakningsroman och dess genomslag som metaforkälla i den samtida debatten, ställd mot Huxleys lika dystopiska Du sköna nya värld. I kommentarerna till nätutgåvan, bland diverse konspirationsteorier från (förmodade) liberaler, nämndes det att texten var spretig, något som stämmer. Resten av den här texten kommer att vara att betrakta som en fortsättning på (och omtolkning av) ett av dessa spret.
I övervaknings/integritetsdebatten har 1984 haft en snudd på obligatorisk ställning som universalkälla till metaforer, och vid det här laget är vi så trötta på alla slentrianmässiga referenser att vi kan spy. Men hur användbar är den egentligen, ens som metafor?
Om man har läst Orwells Hyllning till Katalonien (vilket man borde, för den är bra!) så förstår man att 1984 är en tydlig reaktion mot den sovjetiska totalitarismen, som också redogörs för i HTK. Förmodligen är det just detta som har gjort boken så populär hos liberaler, vilka ju som bekant älskar att bygga halmdockor med stalinmössor.1 Allt som över huvud taget har med staten att göra jämförs omedelbart med Gulag.
Och det är också här som svagheten hos 1984 som metaforkälla ligger: den har helt enkelt inte speciellt mycket med den värld vi lever i att göra. För även om många stater, både Sverige och andra, inför mer och mer övervakningssystem och konstiga, integritetskränkande lagar, så sker det inte i ett vakuum, och verkligen inte av ren illvilja.
Om man buntar ihop FRA-lagen med IPRED, ACTA och betraktar dem som slagträn från en ondsint högre makt så får man en analys ungefär på en treårings nivå.
ACTA och IPRED är inte framdrivna av vare sig den svenska staten eller EU i första hand, utan är resultatet av en motsättning inom kapitalet; dess utveckling av vissa tekniker har lett till förhållanden som (om de nu har rätt — det är inte säkert!) försvårar försäljningen av immateriella varor, genom att i princip göra tillgången på dem oändlig.
Det som är intressant med den så kallade "fildelningsfrågan", ett värdelöst och förminskande namn, är att den bryter mot en av politikens heliga kor: separationen mellan ekonomi och politik. IPRED, ACTA och liknande handlar om att man med politiskt våld måste införa konstgjorda begränsningar för hur immateriella varor får konsumeras, för att få ihop ekonomin åt kapitalet. Föga förvånande visar det sig att det som piraterna viftar bort som "fördelningspolitik" här kommer och biter dem.
Istället för att diskutera vår personliga integritet hit och dit, och låtsas som om Sovjet helt plötsligt har återuppstått runt oss borde vi prata om det absurda i att staten går kapitalets ärenden,2 och fråga oss vem som vinner och vem som förlorar på de nya förhållandena för immateriella varor. Är det rimligt att den första reaktionen på en teknik som möjliggör distribution av alla böcker, filmer och all musik som någonsin skrivits till alla människor i världen i princip gratis betraktas som ett hot och lagstiftas bort? Varför skulle man ens komma på tanken?
Artikelförfattaren i DN föreslår nu (åtminstone underförstått) Du sköna nya värld som ny metaforkälla, vilket jag inte alls håller med om. Där 1984 är åtminstone lite aktuell (massövervakning planeras, och det finns såklart totalitära drag), så är Huxleys roman i princip helt utdaterad. DNs artikel hävdar, även i titeln, att DSNV skulle handla om kapitalismen, vilket jag har mycket svårt att tänka mig, eftersom varorna knappt finns med ens i bakgrunden av boken, trots att de är centrala inom kapitalismen. DSNV är en parodi på fordismen däremot, och möjligen på futuristernas övertro på framtiden och tekniken.
Men lyssna inte på mig, jag är bara grinig för att jag inte har fått min ranson soma idag.
Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kinesisk imperialism?, kimmuller skriver Manifestation: Stoppa uppsägningarna på Vestas!, Jinge skriver Nästa gång träffar Talibanerna!, Anders_S skriver Stöd till husockupanter i Göteborg, boladefogo skriver Israeliska soldater vittnar, andread0ria skriver Westboro Baptist freakshow
- Här har vi ett hönan-och-ägget-problem: är 1984-metaforen så populär för att den liberala diskursen dominerar i frågan, eller dominerar den liberala diskursen på grund av att metaforen är så populär? Troligen det förra förstås. [↩]
- Även om det givetvis blir spelad förvåning: vi vet mycket väl att det är precis det som är dess syfte! [↩]