Posts tagged ‘Göteborg’

Problemet med i-landsproblemen

Humorprogrammet Hipp Hipp! hade flera återkommande sketcher, och en av de mer omtalade var »dagens i-landsproblem«, där fåniga vardagsproblem i stil med»chipsen är för trasiga för att dippa« visades upp. Som en dålig reklamfilm1 verkar dessa sketcher, och framför allt begreppet, ha fastnat i det allmänna medvetandet.

Länge gjorde det inte så mycket, för det finns ju en viss poäng i att vifta bort ett problem med lite förlösande igenkänningshumor. Men ganska snart började jag bli mer och mer skeptisk till begreppet, i takt med att det började användas på ett hånfullt och överlägset sätt för att bagatellisera problem hos andra. Som det ökända »tänk på barnen i Biafra«, som föräldrar brukade ta till (eller är det bara en myt?) om barnen inte tyckte om maten.

Nu verkar begreppsmutationen ha gått hela vägen runt, för på Hamn4:an i Göteborgs stödgrupp på Tracebook postade något rikspucko följande:

Jag vill bara säga att vad vi nu än strejkar om i det här landet så känns det lite som ett I-landsproblem… Bussförares scheman, hamnarbetares anställningsavtal… fackföreningar och arbetare borde sätta detta gärna i lite perspektiv till större saker.
Om det blev en strejk på mn arbetsplats så skulle jag slå mig förbi strejkvakterna och gå in och sortera gem eller sopa golv. Vad som helst utom att strejka.
Om jag nu som arbetsgivare har gett någon en anställning måste jag väl även få säga upp personen om jag känner att det är nödvändigt utan en massa tjafs. Som anställd knegare i en hamn (eller var som helst annars) så borde man väl inse att man inte är chef över vad som händer på arbetsplatsen? Vill man påverka dessa saker får man väl utbilda sig eller slå sig uppåt i ett företag så att man själv blir arbetsgivaren…
Mitt företag – mina regler. Passar det inte så stick.

Inlägget är så hånfullt att jag knappt vet var jag ska börja, men man kan åtminstone konstatera att Daniel, som författaren heter, verkar ha svalt den ideologiserade myten om det postindustriella kunskapssamhället med hull och hår. Nu befinner vi oss i den strålande Framtiden, där de löpande banden är borta, industrierna har flyttat till Kina och där alla är smarta, flexibla och glada! Strejker behövs inte längre, eftersom alla har stimulerande och kunskapsintensiva jobb. De strejkande representerar därför en samling bakåtsträvare, reliker från en svunnen tid.

Man kan fråga sig vilket »perspektiv« som Daniel tycker att man ska sätta sina arbetsförhållanden i? Ska man jämföra med Colombia och hålla tyst så länge det inte är lika illa? Ska man vara glad för att fackliga organisatörer inte hittas döda vid dikeskanter? Med det synsättet blir det ju alltid den som är värst som sätter standarden, och värre kan det alltid bli!

Efter lite uppmaningar till våld mot strejkvakter och strejkbryteri fortsätter sedan Daniel med att med förbluffande ärlighet återupprepa några klassiska liberala floskler. Kapitalisten, arbetsköparen,2 äger arbetet som hen köper och kan alltså göra vad hen vill med arbetaren, som ju »frivilligt« säljer sitt arbete. Möjligheten till avancemang lyfts också fram, att om man inte tycker om situationen så kan man väl avancera och bli chef. Man kan undra om Daniel också föreslår att den som, säg, motsätter sig det iranska väldet ska avancera till Rahbar?

Men hur frivilligt är det egentligen att sälja sitt arbete? Alla måste vi ju ha mat och tak över huvudet. Det är inget man kan förhandla bort. Och i ljuset av den nu skenande arbetslösheten blir det ganska bisarrt att hävda arbetarens frihet att välja vem som ska köpa hens arbete. Som det ser ut nu så får man vara glad åt vad man hittar, vilket betyder att arbetsköparna lätt kan välja och vraka, sätta upp värdelösa villkor och göra sig av med arbetare de inte tycker om. Sen har de mage och hävda att det är vi ungdomar som vill ha flexibla jobb!

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver SAS-krasch inom kort, Anders_S skriver Poliser ska ha samma demokratiska rättigheter som alla andra, Björn Nilsson skriver Författare med dyster blick, Kaj Raving skriver Heja Israel!

  1. Kan det ha något att göra med att sketchserien faktiskt påminde lite om reklamfilmer? []
  2. Många säger »arbetsgivare«, man kan fråga sig varför. De köper ju arbete av någon. Ska jag börja kalla mig för »matgivare« nästa gång jag handlar mat? []