Posts tagged ‘inlåsning’

Vad bör göras: Manifest för ett öppet och fritt internet

Olika typer av nätverk, från vänster till höger: centraliserade (Facebook, Google), nav-och-ekrar-modellen (vanliga internet, epost) och decentraliserade (GNUnet, OneSwarm, trackerlösa torrents)

Olika typer av nätverk, från vänster till höger: centraliserade (Facebook, Google), nav-och-ekrar-modellen (vanliga internet, epost) och helt decentraliserade (GNUnet, OneSwarm, trackerlösa torrents).

Vi har ägnat mycket energi åt att kritisera tekniska lösningar, communities och andra nya fenomen på internet för sina inlåsande, tekniskt undermåliga och socialt manipulerande egenskaper. Nu tänkte vi istället lista vilka egenskaper vi efterlyser, i form av rättigheter som användaren har:

  • Rätten till källkoden. Och när vi menar källkoden, menar vi all kod som är nödvändig för att starta en egen kopia av sajten. Alla komponenter behöver naturligtvis inte vara exakt samma som används just för den aktuella sidan: om den exempelvis kör en ofri Oracle-databasserver som lika gärna kan bytas ut mot en fri MySQL så är det okej. Koden ska inte gömmas undan, utan kan lämpligen placeras i en fotnot på framsidan eller på hjälpsidorna. Koden eller lösningarna i den ska heller inte täckas av några patent, utan ska vara fritt implementerbara. Nyckelordet här är i praktiken. Föredragen licens är AGPL, men vilken fri licens som helst duger.
  • Rätten till datan. All data som är åtkomlig för en inloggad användare ska också vara åtkomlig och flyttbar för denna användare i maskinläsbart format. Det ska, i praktiken, gå att flytta en hel användare från originalsajten till sin egen- eller någon annans kopia av samma mjukvara utan att behöva skriva egna filter för att omforma datan, eller exempelvis försöka plocka ut den ur HTML:en. Ett enkelt RSS-flöde räcker helt enkelt inte! Detta applicerar även på icke-sociala applikationer, exempelvis i dokumenthanterare eller epostklienter där metadata läggs till konventionell (och åtkomlig) data. Datan får inte lagras i format som inte kan avkodas med fri mjukvara.
  • Rätten till att försvinna. Alla användare måste, av vilken anledning som helst, få radera all data som kan beskrivas som personlig från sajten, så långt det är möjligt. Data som inte är personlig (exempelvis kommentarer i andra användares gästböcker etc) kan avidentifieras (t.ex genom att personens namn stryks från den).
  • Rätten till att interagera. En fristående kopia av mjukvaran ska kunna komma åt datan i alla andra körande kopior genom öppna standarder så länge det inte är säkerhetsmässigt omöjligt. Det står förstås administratörerna fritt att neka en nod tillgång till sin data.
  • Rätten till insyn. Buggar och problem i koden, med undantag för nyligen upptäckta säkerhetshål som av förklarliga skäl kan behöva hållas hemliga, ska finnas tillgängliga för alla användare och behandlas i en  öppen och transparent process, t.ex med en buggtracker.
  • Rätten till åtkomst. Det måste vara praktiskt möjligt att använda sajten normalt med enbart fri programvara, därför bör till exempel embed:ad video föredras framför- eller erbjudas som alternativ till- flashkodad video. Det är inte ett minus om sajten inte fungerar med ofri programvara.

Det här är inga orimliga krav. De flesta större sajter skulle lätt kunna avklara dem på mellan en vecka och en månad, utan vidare mycket jobb. Möjligen skulle inter-sajt-protokollen vara det som behöver filas på mest. System som t.ex WordPress följer också precis enligt manifestet. Men, och det ska understrykas, det här är ingen idealbild. Det är tvärt om ett manifest för en återgång till internet som det var på väg att se ut innan web 2.0-vågen skruvade till det.

Rent tekniskt så är det ingen skillnad på en klient och en server, alltså på en besökare och t.ex en servern bakom en websida. Eller snarare: det behöver inte göras en åtskillnad. Alla klienter och servrar skulle lika gärna kunna turas om som klient- respektive server. Anledningen till att internet har gått mot en struktur av nav med ekrar, alltså många servrar med ännu fler klienter är att det helt enkelt var det lättaste sättet att ordna saker på.

Om vi ska tala om ideal, och det ska vi, så är vårt ideal ett platt system med noder, där varje nod utgör både klient och server. Dels är ett sådant system mycket mer tolerant mot både tekniska fel (det finns ingen central komponent som kan gå sönder), censur och kontrollförsök, men det viktigaste är att det gör kontrollen över näten mer demokratisk: eftersom varje användare är jämlik har de också samma kontroll över dataflödena i nätet/svärmen, samma rättigheter och möjligheter att publicera information.

Varför har vi inte redan ett sådant system, om det nu är så bra? Jo, till att börja med så är det svårt att synkronisera data i stora svärmar, vilket just är anledningen till att nav-och-ekrar-modellen har valts; med tillräckligt många olika nav får man nästan samma stabilitet som hos den navlösa modellen. Sen handlar det troligen mycket om kontroll: i ett navlöst nätverk kan ingen enskild person eller grupp kontrollera dataflödena. Och att till exempel visa annonser skulle vara en teknisk omöjlighet (men å andra sidan skulle det också vara ganska onödigt, eftersom ingen behöver köra dyra servrar).

Det pågår just nu flera experiment med decentraliserade nätverk, kanske främst avsett för fildelning (GNUnet och OneSwarm är några av de mer intressanta). Många av dem bygger på något sätt på DHT, en intressant ny teknik för att sprida- och koordinera information i nät med många noder, exempelvis svärmar. Inte ens idealet framstår alltså som onåbart.

Från Konfliktportalen.se: boladefogo skriver Mot generalstrejk i Honduras, Anders_S skriver Ouppklarade mord, Jinge skriver Reinfeldt och svininfluensan, Björn Nilsson skriver Demonstration “Aktion mot Deportation” mot Stockholmsprogrammet, nettle skriver Ockupation för frirum och mot Fort Europa