Posts tagged ‘science fiction’

Lättare än luft

airstream
Bild från Forum for the Future.

När klimatkatastrofen knackar på dörren samtidigt som världsekonomin bryter ihop är det lätt att börja drömma om den tid som komma skall. Tyvärr ter sig drömmen om en på teknologiska medel framkommen post-kapitalistisk utopi ouppnåbar – det är långt kvar till 2300-talet (och enligt historieskrivningen i Star Trek var mänskligheten nära total undergång ett antal gånger innan Jorden förenades på 2100-talet).

Mer konstruktivt (hmm) är det nog att drömma om lite mindre förändringar. Wired rapporterar om ett science fiction-artat initiativ av Finnair: "Departure 2093". Finnair drömmer om en framtid där flygplanen snarare ser ut som klassiska flygande tefat än dagens metallcylindrar, och drivs med, såklart, alger. De har också med ett uppenbart Jetsons-inspirerat miniflygplan och drömmer om något som lämpligtvis kan benämnas "privatflygism". Jag ser hellre att vi professionaliserar persontransporterna (avskaffar privatbilismen, med andra ord).

Men även om det inte är helt otänkbart att jag fortfarande är i liv 2093 känns det lite avlägset (och alger-drivna flygande tefat känns ännu mer avlägset) ändå. Vad kan vi drömma om som ligger lite närmare?

Luftskepp.

Min entusiasm för luftskepp har förvisso kallnat lite sedan jag var som mest besatt, men jag tycker fortfarande att det är intressanta, häftiga, och klart genomförbara tankegångar. Det är en skam att luftskeppen har förpassats till steampunk och fantasy, från att en gång majestätiskt ha seglat fram och tillbaka över Atlanten, med idel nöjda passagerare.1

Luftskeppens era fick sin dödsstöt med när Hindenburg tog eld och kraschade i New Jersey 1937. Eftersom det var den första zeppelinaren som flög till USA så var ett stort nyhetsuppbåd på plats. Herbert Morrisons rapportering på plats gjorde förmodligen stort intryck på publiken, och den var minst sagt dramatisk: Morrison konstaterade snabbt att det var "den värsta av de värsta katastroferna i världen". Hindenburg var ett tyskt skepp, och olyckan kombinerad med den osympatiska tyska regimen och andra världskriget två år senare dödförklarade luftskeppen – till flygplanens fördel.

Men var katastrofen verkligen så katastrofal? Det såg knappast vackert ut när den stora brinnande cylindern tumlade mot marken, men utav 97 passagerare dog bara 35 (plus en på marken). Förlåt min cyniska syn på människoliv, men det är ju helt klart småpotatis med tanke på vissa flygplanskrascher – ännu mer så om man begrundar hur mycket skada ett luftskepp skulle kunna orsaka om det råkade köra in i ett höghus!

De teknologiska framsteg som skett sedan Hindenburg kraschade skulle göra moderna luftskepp ännu bättre, ännu säkrare. Eftersom man kan använda lättmetaller behöver man t ex inte lika mycket bärkraft, man kan med hjälp av datorer underlätta styrningen (luftskepp påverkas lätt av vind), och vi behöver inte längre använda explosiv vätgas som lyftgas. Tillkommer gör dessutom det faktum att luftskepp är betydligt tystare än sina brummande kusiner, och kanske framförallt: luftskepp behöver inte sanslösa mängder fossila bränslen för att hålla sig i luften.

Så, vad väntar vi på egentligen? Det är inte lång tid kvar tills vi når toppen av Hubbert-kurvan – fixa luftskepp nuuu!

  1. Från överklassen, såklart. Men ändå! []

Högupplöst verklighetsflykt

death-race

Man skulle kunna säga att Death Race handlar om en fars strävan efter att återförenas med sin dotter. Man skulle kunna säga att det är en film om en oskyldigt dömd människas kamp mot ett korrumperat rättssystem styrt av vinstintresse snarare än rättvisa. Man skulle kunna säga att det är en satir med udden mot kommersialiseringen och privatiseringen av sådant som en gång var statens uppgift. Man skulle kunna säga att det är en parodi på den dumburksförslavade och nöjesvåldsfixerade TV-publiken i västvärlden. Då skulle man ha rätt.

Men vem bryr sig om sånt? Det är en film om våld, eller snarare en film med våld. Med knytnävar, med tillhyggen, med bilar, med skjutvapen, med maskingevär, med mosar-saker, med fjärrutlösta bomber, med eldkastare, med napalm, med missiler. Och en hel del andra saker. Explosioner!

Och det är därför jag gillar den. Vad mig anbelangar var slutscenen där huvudpersonerna lever ett hederligt liv som bilmekaniker och tar hand om Jensens dotter helt överflödig. Jag vill se våld, jag vill se explosioner, jag vill se handling och inte ord. Jag vill se de onda dö på spektakulära sätt, och de goda segra och överleva. I verkligheten är det tvärtom – om handling kommer utövas den av de onda och drabbar de oskyldiga. Det fyller mig med hat och förtvivlan, och eftersom jag inte kan ta ut min aggression i verkligheten litar jag på att samma onda makter (Kapitalet, alltså—inte Israel) ser till så att jag kan se de onda sprängas på låtsas.

I minst 720p.

Captain Picard om FRA (och annat)

jean-luc_picard_encounter_at_farpoint

– Sir, the Federation DOES have enemies! We MUST seek them out!

– Oh yes… that's how it starts… but the road from legitimate suspicion to rampant paranoia is very much shorter than we think. Something is wrong here, mr Worf. I don't like what we have become.

Lieutenant Worf och Captain Picard i avsnittet The Drumhead, Star Trek: The Next Generation 4×21.

Det finns många ideologiska föredömen att lära av och ta efter. Många av dem har blivit odödliggjorda genom citat, andra genom verk och handlingar. Speciellt i debatt om övervakning finns det många giganter att luta sig på; t ex Benjamin Franklin och hans "those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety" eller Voltaires1 "I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it".

Det dåliga med dessa giganter är allt dumt de också hunnit klämma ur sig genom åren; t ex Franklins "Remember that time is money" – ett citat som ju står för en hemsk världsuppfattning. Eller för den delen Voltaires "But all nature cries aloud that he does exist: that there is a supreme intelligence, an immense power, an admirable order, and everything teaches us our own dependence on it" – pffft.

Men efter nästan fyra säsonger av The Next Generation har Picard ännu inte sagt någonting jag inte kan skriva under på. Med det sagt tycker jag att alla andra också borde se på Star Trek, och avslutar med ytterligare två citat från densamme:

A lot has changed in three hundred years. People are no longer obsessed with the accumulation of 'things'. We have eliminated hunger, want, the need for possessions.

Captain Picard till tidsresenären Ralph Offenhouse i The Neutral Zone, Star Trek: The Next Generation 1×26.

The economics of the future is somewhat different. You see, money doesn't exist in the 24th century… The acquisition of wealth is no longer the driving force in our lives. We work to better ourselves and the rest of Humanity.

Captain Picard till tidsresenären Lily Sloane i avsnittet The Neutral Zone, Star Trek: The Next Generation 1×26.

  1. Nu var det inte Voltaire egentligen, utan Evelyn Beatrice Hall – men ändå. []

RoboCop, folkets hjälte

RoboCop som spraymall!

RoboCop är delvis människa, delvis maskin, konstruerad av det allestädes närvarande megaföretaget Omni Consumer Products som ersättning för de rätt ineffektiva och fragila vanliga poliserna i våldsamma Old Detroit.

Här, i en ospecifierad framtid, har polisväsendet outsourcats till OCP (och ozonlagret är så pajat att det krävs tjocka lager med blå gegga för att vistas i solen i Florida). En företagschef säger vid ett tillfälle "Hell, we practically are the military" och vid ett annat tillfälle påpekas att OCP ser profit på nya och visionära områden som vanligtvis inte förknippas med profit: sjukvård och skolväsendet, till exempel.

Visst är det fascinerande hur väl fiktionen stämmer överens med verkligheten? Den nära framtiden är här nu, och förvisso har vi inte robotar (eller cyborger) eller multibranschmegaföretag (åtminstone inte i OCP-utsträckning), men mycket annat stämmer: sjukvården privatiseras, skolväsendet privatiseras, och i vissa delar av världen privatiseras även stora delar av militären (dessa privatiserade delar av militären utgör det "militär-industriella komplexet" och består av företag som t ex Halliburton och Blackwater). All denna privatisering sågs bara för tjugo år sedan som så långt in i framtiden, så absurd och dystopisk, att vi samtidigt skulle ha cyborger som sprang runt på gatorna!

Fast allt är ju inte fel i RoboCops Old Detroit. RoboCop, vars primära direktiv – "Serve the public trust", "Protect the innocent", samt "Uphold the law" – leder honom till att jaga upp och ta kål på först småtjuvar, sedan knarkkungar, och slutligen diverse av OCPs onda chefer. I den sista filmen går han med i en motståndsgrupp och, mot slutet med stöd av alla vanliga poliser som nu hoppat av sina jobb i protest mot OCP (Oppressive Capitalist Pigs, enligt graffiti som syns i filmen), leder tillsammans med dem en folklig resning mot storkapitalets förtryck.

Är det vad i framtiden har på lager för oss? Folkliga resningar mot förtryckande storföretag? Som tur är är framtiden ikapp oss även på den här fronten, över hela världen har folk rest sig, och fortsätter resa sig, mot globalisering och kapitalism.

Jag hoppas bara att Hollywood hinner spotta ut en reboot av RoboCop-serien innan Hollywood sätts i brand och filmföretagens ledare ställs mot väggen i den ärorika revolutionen.