Posts tagged ‘anarkistisk teori’

Varför jag älskar att snatta från storföretag

En tecknad bild på en person som snattar ett paket chips.
CrimethInc-kollektivet är för vissa av oss kända för att producera inlevelsefull men ganska lättuggad anarkistpropaganda med vissa dragningar åt bland annat situationism. Böckerna Days of War, Nights of Love, Expect Resistance och "receptsamlingen" Recipes for Disaster rekommenderas alla varmt. Du kommer inte att hitta några djupa marxistiska analyser i någon av dem, men väl en mängd fascinerande skrönor, fiffiga idéer och svidande samhällskritik. Och troligen är det meningen också; alla kan inte börja sin politiska karriär med att läsa Kapitalet (för att inte tala om den ännu mindre begripliga, moderna filosofiska smörjan som publiceras nu)! I en värld där till och med motståndet har blivit diffust och abstrakt är CrimethInc tvärt om otidsenligt, nästan lite punkigt, konkreta.

Men samtidigt är (förstås!) inte alla deras idéer bra. Inte sällan drar de åt livsstilism (det vill säga att reducera sin politik till att enbart handla om ett sätt att leva sitt liv), eller ännu värre; primitivism (tanken att allt blir bra bara vi går tillbaka till stenåldern, en idé så korkad att jag inte ens tänker ödsla tid på att förklara varför), och man får ibland intrycket av att de odlar en subkultur för subkulturens egen skull, vilket självklart är kontraproduktivt och ett klassiskt misstag (tänk förra vågens husockupantrörelse).

Två av CrimethIncs kanske bästa texter är Why I Love Shoplifting from Big Corporations och Your Politics Are Boring As Fuck. Som ett experiment har vi översatt den förra, och publicerar den här nedan. Den kanske är något att tänka på nästa gång någon jämför piratkopiering med stöld!

Vi har medvetet behållit originaltextens styckeindelning (eller snarare brist därpå) i översättningen, och försökt bevara så mycket som möjligt av känslan över språkbarriären. Kompletteringar och/eller korrigeringar mottages gärna!

Inget kan jämföras med känslan av upprymdhet, av brustna fjättrar och förlorade bördor, som jag känner när jag lämnar en butik med deras varor i fickorna. I en värld där allting redan tillhör någon annan, där jag förväntas sälja mitt liv, arbetande för att ha råd att överleva, där jag är omgärdad av krafter bortom min kontroll eller förståelse, krafter som uppenbarligen inte bryr sig om mina behov eller mitt välbefinnande, är det ett sätt att skära ut en bit av världen åt mig själv — att påverka det som påverkar mig så mycket.

Det är en helt annan känsla än den jag känner när jag köper något. När jag betalar för något gör jag ett byte; jag erbjuder pengar som jag köpt för mitt arbete, min tid och min kreativitet, för en vara eller tjänst som företaget annars inte skulle dela med sig av under några omständigheter. På sätt och vis har vi en relation grundad på våld: vi förhandlar inte om vårt utbyte baserat på vår respekt för- eller omtanke om varandra, utan efter vad vi kan utsätta varandra för. Stormarknaderna vet att de kan ta tio spänn för en limpa bröd eftersom jag kommer att svälta om jag inte köper det; de vet att de inte kan ta 40 kronor, för då kommer jag att gå till någon annan. Så vår interaktion kretsar kring outtalade hot snarare än kärlek, och jag tvingas offra något för att få något av dem.1

Allt förändras när jag snattar. Jag förhandlar inte längre med ansiktslösa, omänskliga varelser som inte bryr sig om mitt välbefinnande, istället tar jag vad jag behöver utan att offra något. Det känns inte längre som att jag tvingas till ett utbyte,  inte som att jag saknar kontroll över hur världen runt mig styr mitt liv. Jag behöver inte längre oroa mig för om boken jag köpte var värd de två timmarnas arbete som krävdes för att betala den. På de, och på tusen andra sätt, får snattande mig att känna mig befiriad och stark. Låt oss undersöka vad snattande har att erbjuda som en alternativ livsstil.

Snattaren vinner sitt byte genom att ta risker, inte genom att köpa det med en bit av sitt liv. Hennes liv är inte något som måste säljas för 70 eller 80 kronor i timmen i utbyte mot överlevnad; det är något som tillhör henne därför att hon tillgodogör sig det för sig själv. I skarp kontrast till den laglydiga konsumentens metoder så är sättet hon tillskansar sig varorna på lika spännande som varorna själva.

Snatteri är att vägra deltagande i bytesekonomin. Det är ett förnekande av att folk förtjänar att äta, leva och dö baserat på hur effektivt de säljer sitt arbete till andra. Det är ett förnekande av att allting kan beskrivas i monetära värden, av att en smaskig bit choklad i munnen är värd precis fem kronor eller att en timma av en persons liv verkligen kan vara värd hundra kronor mer än en timma av någon annans. Det är att vägra acceptera det kapitalistiska systemet, där arbetarna måste köpa tillbaka frukterna av sitt eget arbete, och på så sätt generera vinster till kapitalägarna.

Snattandet säger nej till alla de förkastliga företeelser som karakteriserar det moderna företaget. Det är ett uttryck för missnöje med de låga löner och oförmånliga arbetstider som så många utsugande företag tvingar på sina anställda för att maximera sina vinster. Det är en vägran att betala för skräpprodukter som konstruerats för att gå sönder eller nötas ut snabbt så att konsumenterna måste köpa nya. Det är en vägran att betala för de skador som företagen skoningslöst gör på miljön när de tillverkar fler produkter eller bygger nya affärskedjor, en vägran att finansiera de företag som konkurrerar ut lokala småföretag, en vägran att acceptera det systematiska mord av djur i animalieindustrin och utnyttjandet av gästarbetare i frukt- och grönsaksindustrierna. Snattandet markerar mot alieneringen av den moderna konsumenten. "Om vi inte har råd med- eller kan hitta andra produkter än de här, som gjorts tusentals mil från oss, och om vilka vi inte kan veta ett skvatt,"2 försäkrar det, "så vägrar vi åtminstone att betala för dem."

Snattande är den effektivaste protesten mot dessa förkastliga egenskaper hos moderna företag därför att det inte bara är teoretiskt — det är praktiskt, det inbegriper handling. Verbala protester mot ansvarslösa företagsbeteenden kan resas utan att någonsin ha någon faktisk effekt, men snattande skadar företagen samtidigt som det (om än i hemlighet) visar missnöje. Det är bättre än en bojkott, för det kostar företaget pengar istället för att bara minska dess inkomster, och det betyder också att snattaren  fortfarande kan komma över de produkter hon behöver för att överleva. Och nu för tiden, när så många företag är sammankopplade och så många multinationella företag är involverade i oacceptabla aktiviteter, är snattandet en generaliserad protest: det är en vägran att förse ekonomin med några pengar över huvud taget, så att snattaren kan vara säker på att hennes pengar aldrig slutar i händerna på företag hon ogillar. Och utöver det kommer hon inte att behöva arbeta lika mycket för dem!

Men vad händer med människorna i företagen? Hur går det med dem? För det första så skiljer sig de moderna storföretagen från den klassiska modellen av privata bolag i det att de existerar som separata ekonomiska enheter från sina ägare. Så snattaren stjäl alltså från en icke-mänsklig enhet, inte direkt ur någon människas ficka. För det andra, eftersom så många arbetare betalas förbestämda löner som beror mer på hur lite företaget kan komma undan med att betala snarare än på hur mycket de tjänar så skadar inte snattaren större delen av arbetskraften på något företag heller. Aktieägarna, som nästan alltid är rikare än den genomsnittliga tjuven, är de som råkar illa ut om företagen går med förlust; men allvarligt talat, det går givetvis inte att ruinera någon av dessa ens med den mest välriktade snattarkampanj. Dessutom lägger de flesta moderna företag undan pengar för att täcka upp för snatteriet. Företagen är medvetna om att det finns tillräckligt mycket missnöje med dem- och deras kapitalistiska ekonomi för att folk ska stjäla av dem. De är alltså tillräckligt cyniska för att fortsätta som vanligt, fast de vet att det innebär att många av deras kunder (och anställda!) är beredda att stjäla från dem om de kan. Och om de är beredda att fortsätta göra affärer på det viset, fast de är medvetna om hur många människor det alienerar, så ska de heller inte vara förvånade över att folk fortsätter att stjäla från dem.

Snattandet är mer än ett sätt att överleva i den samvetslösa konkurrensen på den "fria marknaden" eller att protestera mot företagens orättvisor. Det är också en annan inställning till världen och livet.

Snattaren klarar sig med en miljö som har erövrats av kapitalismen och industrin, där det inte längre finns en neutral värld att hämta resurser från och där allting har blivit privat egendom, utan att acceptera den eller det absurda liv det medför. Hon tar sitt liv i sina egna händer genom att applicera en urgammal angreppsmetod på den moderna överlevnadens problem: hon lever som urban jägare och samlare. På så sätt kan hon leva mycket som hennes avlägsna släktingar gjorde innan världen underkuvades av teknologi, imperialism och den "fria" marknadens irrationella krav; hon hittar samma utmaningar och belöningar för sitt arbete, belöningar som är förlorade för resten av oss idag. För henne är världen lika farlig och spännande som den var för den förhistoriska mänskligheten: varje dag befinner hon sig i nya situationer, möter nya risker, lever sitt liv i en ständigt föränderlig miljö. För den laglydiga konsumenten är det troligt att varje dag är den andra lik, och att avsaknaden av faror är lika påtaglig som mål och mening.

Att snatta är att sätta omedelbara kroppsliga behov (som till exempel hunger) över abstrakt "etik" och andra eteriska konstruktioner, av vilka de flesta ändå blev kvar efter den avlidna kristendomen. Snattandet klär av varorna (och marknaden rent allmänt) från dess mytiska kraft att kontrollera konsumenternas liv… när de fångas med våld visar de sig som det de verkligen är: resurser som kontrolleras med våld av företagen på alla andras bekostnad. Snattandet tar oss tillbaka till den fysiska världen, där saker är verkliga och där ting inte är mer än deras fysiska egenskaper (vikt, smak och tillgänglighet) och inte behäftade med övernaturliga kvalitéer såsom "marknadsvärde" eller "profitmarginal". Det tvingar oss att ta risker och att uppleva livet på riktigt igen. Kanske kan inte snattandet ensamt besegra det industriella samhället eller det kapitalistiska systemet… men under tiden är det en av de bästa formerna av motstånd och självförverkligande, och en av de mest praktiska!

  1. I en kärleksrelation däremot brukar folk se det som att de tjänar på att dela med sig. []
  2. Det är precis denna känsla av maktlöshet inför de varor man måste konsumera för att överleva som vi hävdar skapar nojorna runt ekologiska produkter och tillsatser. []