Posts tagged ‘bloggosfären’

Luftslottet: där Tuss och Job bor

Nej, ni ser inte fel, jobjorn.se och luftslott.org har gått ihop. Eller ja, luftslott.org har flyttat till jobjorn.se-servern, bytt rosa ton på temat en smula och fått en till skribent; Job (varje posts upphovsperson visas nu med länk till en sammanfattningssida till höger om datumet längst upp). All historik från de båda bloggarna har också slagits ihop, så gamla länkar borde (peppar, peppar) fortfarande fungera.

Vi känner att det är rätt överflödigt med två bloggar, och vill inte stödja den person-hype som bloggande ofta utvecklas till. Vem vill vara ensam? Eftersom vi är överens om det mesta (och kan acceptera våra skillnader) ser vi ingen anledning att ha separata publikationsverktyg. Vi hoppas dessutom på häftiga synergieffekter och sådant!

Vi kommer dock inte skriva saker gemensamt alltför ofta, utan publicerar varje inlägg under vårt eget namn. För de som fortfarande bara vill lyssna på vad en av oss har att säga (hej släkt och vänner som egentligen inte är intresserade av vad vi skriver), finns det individuella författarsidor. Dessa är http://luftslott.org/author/Job/ (RSS) och http://luftslott.org/author/Tuss/ (RSS). Det finns individuella flöden för lite allt möjligt på bloggen, gillar du t ex bara våra veganska recept, så är det det här flödet som gäller – lägg alltså bara till /feed/ i adressfältet.

En sak vi behöver är fler taglines! Om du kommer på några, säg till.

// Job och Tuss

Våldsdebatten reloaded

Igår publicerades tre nya debattartiklar i Yelahs granskning av "vänstern" från ett feministiskt- och queerteoretiskt perspektiv. Initiativet började inget vidare, men har definitivt hämtat sig. Diskussionen är givetvis relevant; det torde vara ställt utom allt tvivel att patriarkatet inte faller med kapitalismen (men väl med klassamhället, eftersom patriarkatet är en sorts klass)och att det är en lika god kandidat för krossande. Bäst tycker jag också att texten Feministisk kamp är inte en kvinnofråga! är. Den är både argumenterande och tar upp flera intressanta exempel, så läsning av den rekommenderas. De två andra texterna håller inte riktigt samma kvalitet. Texten "Kön är som vattenfast mascara[…]" är mer queerorienterad än regelrätt feministisk, till skillnad från de andra två, men tyvärr halkar den bort mot att bli mer en personlig text än en allmängiltig argumentation. Jag antar att argumentationen för pacifistisk aktivism är personliga åsikter och ett sidospår som följde med, för de tankarna utvecklas inte- och passas aldrig in i själva argumentationen.

Denna argumentation utgör däremot kärnan i texten "Hand i hand med våldsromantiken". I texten påstår skribenten att "[hen] [inte] anser att vi kan särskilja machokulturen från dess våldsromantik". Vad hen egentligen verkar mena är att det inte går att skilja våldet från våldsromantiken och därmed också machokulturen, vilket jag anser vara huvudfelet i argumentationen. Den reduceras till att bli ytterligare en iteration av den urgamla våldsdiskussionen, och därmed ganska intetsägande. Självklart är en våldsromantisk machokultur helt värdelös och behöver bekämpas med alla till buds stående medel (jag borde anmäla mig som frivillig bullbakare åt AFA exempelvis). Men våld är fortfarande bara ett medel eller en strategi om man så vill. Ibland fungerar den, ibland fungerar den inte. Just det faktum att vi är olika och har olika strategier är en av våra styrkor. Att kategoriskt börja döma ut någon annans strategier är att sätta sig på lite för höga hästar (därmed inte sagt att man inte kan kritisera kulturer hos vissa grupper — men hur många av Yelahs skribenter har egentligen koll på kulturen i AFA? Jag har det inte i alla fall!). Jag accepterar pacifistisk kamp och ser pacifistiska ickevåldsaktioner som en nödvändig komponent i rörelsen, men jag är övertygad om att det inte räcker. Det är när pacifister börjar anklaga våldsanvändare för att vara omänskliga vildar som jag börjar dra öronen åt mig och värma upp anklagelserna om hippietrams. Som AK skrev så är inte revolutionen ett teparty, men det betyder inte att den inte kan– och ska vara dansant. Med tanke på att det troligen kommer att ta oss några hundra år att lyckas, som bäst, så kan det vara en bra idé att se till att skapa en trevlig och givande miljö för alla som deltar.

Mörka tider

Just nu är en tid då allting verkar gå åt skogen, och för en gångs skull beror det på mer än en vanlig vinterdepression. Det började med att nyheten om att kulturhuset Cyklopen bränts ner nådde mig via SMS när jag befann mig på Höstmötas med Loesje (skämt om att "Ingen gjorde det!" undanbedes). Ett tag såg det ut som om det skulle bli månadens värsta händelse, men så i dagarna genomfördes ytterligare en attack, denna gång mot en barnfamilj syndikalister. Att det skulle vara en slump är knappast troligt, och på uppmaning av Petter sprids nu följande utskick från SAC:

1999 mördade nazister syndikalisten Björn Söderberg. Nu har de försökt igen. Två syndikalister från Stockholm – den ene tidigare styrelseledamot i fackföreningen Stockholms LS – och deras snart treåriga dotter tvingades klättra ut från sin balkongen på tredje våningen när nazister satte eld på deras lägenhet.

Fackföreningsmedlemmarna har innan händelsen varit uthängda på den öppet nazistiska sidan Info-14. Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som årligen arrangerar en stor nazistmarsch i Salem.

Strax innan klockan 21.00 måndagen 1 december hörde våra medlemmar ett plaskande ljud från hallen.

– Jag såg att någon hällde in en klar vätska genom brevinkastet och förstod på lukten att det var bensin, berättar en av dem. Jag skrek så högt att de inte kan ha undgått att höra: ”vi har barn här inne!”. Bara någon sekund senare tände de på.

I hallen hängde familjens vinterkläder, och det tog bara sekunder innan elden spred sig vidare till köket och vardagsrummet. Att ta sig ut genom ytterdörren var omöjligt.

– Vi fick fira ner vår dotter till grannarna på balkongen under, säger vår medlem. Vi bor högst upp på tredje våningen. Hade vi tappat henne hade hon dött.

Paret klättrade därefter ner samma väg. Bakom dem slukade elden ägodelar, minnen och framtidsplaner.

Våra medlemmar och deras dotter klarade sig mirakulöst utan skador, men det förändrar inte det faktum att någon eller några kallblodigt och överlagt försökte ta deras liv.

För sex månader sedan publicerade den öppet nazistiska hemsidan Info-14 namn och bild på våra medlemmar.

Polisen arbetar utifrån teorin att dådet var politiskt motiverat, och utfördes av samma gärningsmän som två dagar tidigare brände ner det frihetligt socialistiska kulturhuset Cyklopen i Högdalen. Ärendet rubriceras som mordbrand.

Vår medlemmar har i sitt fackliga arbete verkat för antirasism och minskade klassklyftor. För detta skulle de enligt nazisterna straffas med döden.

Nazisterna bakom Info-14 är samma personer som driver organisationen Salemfonden, som den första lördagen i december årligen arrangerar Nordeuropas största nazistmarsch.

– De som arrangerar Salemmarschen är inga ofarliga individer med en lite avvikande åsikt. Det är personer som är ideologiskt övertygade nazister, uppenbarligen kapabla att mörda för sin sak, säger Ola Brunnström från SAC:s Arbetsutskott.

På lördag arrangerar de personer som försökte mörda våra medlemmar en marsch i Stockholmsförorten Salem. SAC uppmanar alla att ansluta sig till Nätverket mot rasisms motdemonstration klockan 12.00.

Låter vi nazisterna stå oemotsagda vet vi aldrig vem de attackerar härnäst.

/ SAC:s Arbetsutskott

Samtidigt uppger bloggaren Erik Svensson på bloggen Biology & Politics , i slutet på ett inlägg om feminismens relation till biologin, att han slutar med sitt bloggande tills vidare på grund av "politiska påtryckningar från högre ort". Därmed försvinner en av de mer udda och givande bloggarna från min flödeslista.

Däremot finns det saker att göra, på lördag, den sjätte, är det både världsdagen för klimataktioner och antirasistisk demonstration i Salem. Gå på någon, eller klona dig och gå på båda! Läs också gärna Jobs text om den nu passerade köpfria dagen.