Posts tagged ‘etik’

"Utan Gud finns endast subjektiva moraliska värderingar"

På aftonen innan Isaac Newtons födelsedag (på julafton, alltså) publicerades en insändare av prästkandidaten Tomas Österberg, "Utan Gud finns endast subjektiva moraliska värderingar". Ett citat ur insändaren: "det är varken fel att mörda eller våldta utifrån ett evolutionärt eller ett ateistiskt perspektiv."

Jag skrev på några dagar ihop ett svar, men fick den 30 december av insändarredaktören veta att jag inte var den enda som gjort så, och på grund av längden blev min bortprioriterad. Förståeligt, om än tråkigt. Som tur är kan jag ju publicera den här:

När jag först läste Tomas Österbergs insändare häromdagen skrattade jag till. Inte kan väl någon ta det där på allvar? Sedan insåg jag att, jo, kanske…

De logiska felstegen som prästkandidaten gör är sådant som vanliga debattörer lämnade i sandlådan. Hitler var ateist (om han nu ens var det), alltså är alla ateister onda? Va? Efter detta skamlösa skuldbeläggande-per-gemensam-nämnare går han vidare till att kalla ateister för envisa och enfaldiga…

Att många missgärningar utförts i kristendomens namn råder det ingen tvekan om, men det innebär inte att det finns något likhetstecken mellan dessa och kristendomen. Det är inte ett seriöst sätt att diskutera på. Låt oss istället gå vidare till Österbergs påstående: om Gud inte existerar kan det inte finnas några objektiva etiska och moraliska värderingar.

Det är helt rätt. Det finns inga objektiva etiska och moraliska värderingar, och har inte heller någonsin gjort det. Även inom kristendomen har värderingar skiftat – Lot ansåg det till exempel rättfärdigt att låta en mobb våldta hans döttrar, Abraham offrade villigt sin son på altaret. Konceptet "demokrati" stod kristenheten främmande fram tills modern tid. Sverige kristnades i början av det förra årtusendet, men kvinnor blev inte myndiga förrän på 1900-talet – och då var det mycket tack vare en gudlöshetens ideologi! Men nu skulle väl ingen kristen låta sina döttrar våldtas, ritualmörda sin son, vilja införa diktatur, eller omyndigförklara kvinnor?

Gör man vad man gör för att Gud säger att det är rätt, är man inget annat än en ögontjänare. Vi ateistiska humanister gör våra val av egen vilja, inte för att vi fruktar vedergällning från en högre makt. Men kanske framförallt är vi inte så lumpna och löjliga att vi anklagar kristna för att vara för våldtäkt och mord.

Tydligen publicerades Österbergs insändare även i Ålandstidningen, och, tro det eller ej, Livets Ords tidning Världen idag. Jag hittar några andra bloggar som också kommenterar påhittet, saken har också lyfts i forumet hos Vetenskap och Folkbildning där det finns många läsvärda kommentarer.

Batman, torteraren

Är tortyr okej? De flesta är alldeles rörande överens om att nej, tortyr är självklart inte okej! Kroppsstraff började sedan Upplysningen på 1700-talet sakta men säkert avskaffas i väst, och i Sverige avskaffades det 1855 (i fängelser dock först 1938). Föräldrars rätt att aga sina barn avskaffades inte förrän 1966 och ett uttryckligt förbud kom inte förrän 1979. I USA är barnaga inte förbjudet (dock belagt med restriktioner), och i några amerikanska delstater förekommer till och med skolaga.

Skillnaden mellan kroppsstraff, aga och tortyr är åtminstone för mig oklar, men just specifikt tortyr är förbjudet enligt internationell lag och de inhemska lagarna i de allra flesta länder. Detta till trots räknar Amnesty International med att 75 % av världens regeringar för närvarande praktiserar tortyr enligt deras definition. I till exempel USA är skendränkning tillåtet (och är enligt CIA inte ens tortyr till att börja med), och president Bush har lagt in sitt veto mot propositioner att förbjuda det, med hänvisning till att det är ett viktigt verktyg i "kampen mot terroristerna".

Men här i Sverige sysslar vi såklart inte med sådana barbarfasoner. Eller? Så sent som 2006 bekräftade FNs kommitté för mänskliga rättigheter att svenska myndigheter var ansvariga för den tortyr som Mohammed El Zari utsattes för i Egypten efter hans och Ahmed Agizas deportation i december 2001. Sverige skyller såklart på att de försäkrades att någon tortyr inte skulle förekomma. Amnesty påpekar diplomatiska försäkringars generella opålitlighet och fördömer dem som ett sätt för "snälla" länder att gå runt förbud mot tortyr genom att låta "dumma" länder göra grovjobbet.

Men trots att varenda regering här i värlen bara är skenheliga hycklare så är väl allmänheten iallafall mot tortyr? Nja. Ofta hör man mindre genomtänkta kommentarer om att våldtäktsmän, barnamördare och demonstranter borde utsättas för mer eller mindre plågsamma saker. Och trots den enorma succé som The Dark Knight har varit så verkar ingen kritisera de etiska aspekterna av Batmans brottsbekämpningsmetoder?

Batman gör det smutsiga jobbet som ingen annan kan göra, och betraktas – åtminstone av publiken – som en hjälte för det. Det är han som bryter benen på maffiabossar, som dunkar Jokerns huvud i väggen medan polisen tittar bort. Han bluffar inte. Han har bara en etisk begränsning: att inte döda.

I filmen betraktas detta som kontroversiellt. Många anser att Batman är minst lika "ond" som det "onda" han försöker få väck, och Batman är medveten om det och ser det som sin uppgift att vara "den onde". När Dent försöker sig på liknande metoder – om inte tortyr så åtminstone hot om våld – så är Batman där och stoppar honom, eftersom det är hans jobb.

Så långt, allting gott. Allmänheten och media i Gotham City diskuterar för- och nackdelar med att ha en laglös vigilante springandes runt staden, och de de moraliska och etiska implikationerna av hans gärningar. Jag personligen tänker inte ta ställning, utan lämnar det åt filmens värld.

Men när vi sitter i biosalongen och ser den mörke riddarens teflonbeklädda nävar med ett köttigt ljud träffa den hjälplöse, uppenbart mentalt sjuke, Jokern – är det inte lite konstigt att ingen tar ställning mot det?