Posts tagged ‘FSF’

Framtida hot mot fri mjukvara

De senaste åren kan man verkligen säga att GNU-baserade operativsystem har fått sig ett uppsving bland nya grupper. Budgetdatorer har, kanske framför allt i USA, sålts med Ubuntu som förinstallerat operativsystem istället för Windows, och flera konsumentenheter levereras nu med modifierad fri programvara i botten. Det är givetvis väldigt bra; att sticka hål på Micro$ofts ömtåliga monopol på förinstallerade operativsystem är ett självändamål, och dessutom medför en spridning av fri programvara till vidare kretsar att den verkligen kommer till sin rätt, både i de tekniska och de sociala aspekterna. Mindre ekonomiskt bemedlade personer ges tillgång till operativsystem av industrikvalité (vilket också är en viktig känga till kapitalismivrarna — allt blir inte bättre för att det kostar pengar!) och utvecklarsamhället runt programvaran får möjligheten att visa utvecklingsmodellens överlägsenhet vad gäller anpassningsbarhet för nya grupper jämfört med den ofria programvaran. Man ska heller inte glömma hur fri programvara utgör en möjlighet för utvecklingsländer att snabbt starta upp en IT-infrastruktur utan att behöva uppfinna hjulet igen eller göra sig beroende av (dyra) utländska företags välvilja eller patent.

I mötet med dessa nya användargrupper har det filats och putsats på många projekt; nya drivrutiner har skrivits, pakethanterare har hottats upp och försetts med grafiska gränssnitt och fönsterhanterare har polerats tills de blänker. Det är, som jag sa tidigare, till stor del bra, men det finns risker med dessa anpassningar också. På senare tid har det skett en explosionsartad ökning av två saker i fria operativsystem, båda två oroväckande på gränsen till direkt dåliga; ögongodis och abstraktioner.

Det är inte så att jag inte kan acceptera avrundade grafiska gränssnitt (även om jag anser att de är hopplöst ineffektiva och inflexibla), men jag ser det som väldigt oroväckande att man bara implementerar ögongodisreform efter ögongodisreform med hänvisning till att »användarna vill ha det«. Det är inte så att jag ifrågasätter att många faktiskt vill det, men jag tycker att det är konstigt att ingen, med vetskap om vår reklamimpregnerade, ytfixerade kultur, frågar sig varifrån önskan om häftiga gränssnitt kommer. Det är fullt möjligt att det är ett skapat behov och ett PR-jippo från Crapples och Micro$ofts sidor, ett försök att flytta fokus från vad som är viktigt till något helt irrelevant. Om man rakt av hoppar på bling-tåget riskerar man att lägga än mer bränsle på slöskonsumtionselden, och inte bara det; om vi utvecklar våra fria operativsystem efter regler som andra definierar, är de verkligen fria då? Är de inte bara billiga kopior? Borde vi inte istället offra några nya användare för att fokusera på saker som faktiskt är viktiga?

Ett annat, närliggande problem är abstraktioner. Och då menar jag inte att alla abstraktioner är av ondo, absolut inte. Utan abstraktioner skulle jag manuellt sitta och knacka in bitar i datorn för hand och datorer skulle vara nära på oanvändbara. Vad en abstraktion egentligen är är ju en metod att ta ett egentligen komplext system, packa in det och förse det med ett gränssnitt utåt. Det är i princip omöjligt att abstrahera utan att tappa kraftfullhet, men det är ofta inte något man saknar. Som exempel skulle man kunna ta den välkända amerikanska Knappen på presidentens bord; allt presidenten behöver veta är att om hen trycker på den så kommer ett intrikat system av människor, datorer och uran att radera en främmande stad från jordens yta. Presidenten behöver ju inte veta exakt hur det fungerar; hos vem det tänds lampor, vem som för meddelandet vidare och trycker in vilka koder et cetera, alltihopa är inbäddat i abstraktionen.

Fördelen med fri programvara har alltid varit att den har gjort abstraktioner på ett sätt som tar så lite kontroll från användaren som möjligt, och det har alltid funnits en möjlighet att gräva sig genom den om man verkligen vill. De nya fria operativsystemen med Ubuntu i spetsen frångår detta koncept ganska ordentligt på två punkter. För det första så har de börjat implementera abstraktioner inte helt olika de hos den amerikanska presidenten; en knapp med »tryck här så fungerar det«, utan förklaring om vad som egentligen händer. Det gör felsökning mycket smärtsam, och det är exakt samma designfel som Crapple och Micro$oft har gjort i sina ofria operativsystem i alla år. För att göra det hela än värre har man replikerat ännu ett klassiskt misstag från den ofria programvaran, nämligen att bygga system som är beroende på dessa luddiga abstraktioner. Skulle man frångå dem och inte använda de officiella lösningarna så finner man sig plötsligt upp till halsen i oförklarliga problem som kommer sig av att stora delar av systemet förutsätter att man använder de officiella abstraktionerna. Med dessa lösningar har man effektivt desarmerat många av den fria programvarans fördelar och totalt dumförklarat användarna i någon slags föresats att skydda dem från sig själva. Inte speciellt respektfullt, vare sig mot sitt arv eller mot sina användare.

Ett annat viktigt och ganska nytt hot mot den fria programvaran är de så kallade webapplikationerna. På senare tid har det blivit populärt att skriva program, allt från presentationsprogram till ordbehandlare eller epostklienter, som är skrivna i scriptspråket Javascript och körs i webläsaren. Det innebär ett reellt hot mot fri programvara så tillvida att om alla program körs i webläsaren så spelar det ju ingen roll vad man kör i själva datorn. Möjligheten finns också för tillhandahållarna av dessa webapplikationer att plötsligt göra applikationerna beroende av proprietära tillägg som inte kan implementeras med fri programvara utan extremt hårt arbete. Det flyttar också all kontroll över sitt datoranvändande och sin data från användaren till en mystisk tredje part, som har möjlighet att indexera, kopiera och söka på användarens data för sina egna, utan tvivel dunkla syften. Google får en möjlighet att damsuga din inkorg i jakt på mönster att använda för att bättre kunna hjärntvätta dig. Tekniken är också horribelt ineffektiv, vilket ytterligare pådriver den redan ohållbara överkonsumtionen av elektronik.

Sammanfattningsvis är det alltså lite lustigt att ett av de nya hoten mot fri programvara är organisationen runt programvaran själv. Lyckligtvis innehåller den också lösningen; så länge programvaran är fri kan den modifieras för att spara datorresurser och för att respektera användaren. Där kommer vi alltid att ligga ljusår före de ofria programvarutillverkarna. Möjligheten finns också att webapplikationer inte blir ett så stort hot som väntat; det är fullt möjligt att det bara blir en fluga.