Posts tagged ‘mat’

Seitanhamburgare

Hamburgare av revision två (vänster) och revision ett. Notera smuligheten hos revision två.

Hamburgare av revision två (vänster) och revision ett. Notera smuligheten hos revision två.

Idag roade jag mig med att försöka göra hamburgare av seitan. Jag baserade mina experiment på två recept på korv från bloggen "Seitankorv och annat vegofusk", men jag ändrar kryddningen en hel del. Receptet blir cirka 10 hamburgare. Varning, det är ett experimentrecept!

Ingredienser:

Torra ingredienser:

  • 5 dl vetegluten
  • 1 dl bjäst
  • 2 msk sojamjöl
  • en näve havregryn

Kryddpasta:

  • 3 vitlöksklyftor
  • 1 röd lök (troligen är det bättre med en gul istället)
  • 1 kapsyl liquid smoke
  • grillkrydda
  • spiskummin
  • cayennepeppar
  • paprikapulver
  • sojasås
  • ½ buljongtärning
  • några matskedar chilisås
  • några matskedar olja av något slag (jag använde sesamolja)

Buljong:

  • 2½ dl buljong (½ buljongtärning och 2½ dl vatten)

Gör såhär:

Häll de torra ingredienserna i en skål, hacka, blanda och mixa ihop kryddpastan och blanda ner buljongen i den. Häll ner den blöta blandningen i den torra och knåda ihop en deg. Om det inte blir fuktigt nog så tillsätt vatten lite i taget. Forma burgarna av degen och grädda dem i lite under 1 h på 175 grader i en övertäckt ugnsfast form. Ett serveringstips är att byta ut salladen på hamburgaren mot färsk spenat, så får du i dig lite järn också.

Uppdatering/revision

Jag fick tips om att blanda ner mosade bönor i smeten för att minska den gummiliknande konsistensen. Därför gjorde jag en till revision, där jag både lät bli att mixa löken, hade i två burkar mosade kidneybönor och rullade in seitanen i aluminiumfolie, för att skiva upp den när den blev klar. Resultatet var ganska instabilt — jag gjorde för stora bitar lök och bönor, så burgarna höll inte riktigt ihop. Däremot blev de helt klart mer hamburgerlika av att gräddas i en rulle och skivas upp, fast det tog dubbelt så lång tid!

Boktips

Jag håller för närvarande på med boken The China Study, skriven av bland annat en mycket välmeriterad professor (vad det verkar, de första två-tre sidorna innehåller endast lovord från akademiska höjdare). Den handlar om mat- eller kanske mer specifikt om kopplingen mellan vad vi äter och välkända välfärdssjukdomar (diabetes, cancer, hjärtproblem, fetma…). Den utger sig för att vara en långsam dietguide som inte ger någon "quick fix", samtidigt som den gör rätt sensationella påståenden om hur den kan påverka ens hälsa till det bättre. Det som fick mig att fastna för den är det faktum att den nästan direkt börjar med att beskriva vetenskapliga undersökningar, först på råttor och sedan på människor, och sen fortsätter med en snabb grundkurs i hur man bedömmer trovärdigheten på vetenskapliga uttalanden. För hur många dietguider är det sant?

För att avslöja hur boken relativt snabbt utvecklar sig kan jag säga att den slår ganska hårt mot Arla-myten om mjölks förträfflighet. Minst sagt. Så långt jag har läst är den ett vetenskapligt brandtal för veganism. Om det som står i boken ens är i närheten av sanningen så förstår jag inte varför den inte har fått större genomslag. Under alla omständigheter så känns den ändå välkommen i den anda av vetenskapsfientlighet och knappt undertryckt panik som tycks råda. Larmrapporterna om livsfarlig mat, cancerchips och "läskiga" tillsatser duggar ju in i en stadig takt.

På senare tid har korstågen mot bland annat MSG och andra tillsatser börjat anta religösa proportioner. Och vad är de baserade på? "det här kanske kan ge cancer". Jag tror att det handlar om minst lika mycket teknofobi som rationell oro. Det är klart att man inte ska äta syntetiserade kemikalier som inte är säkra, men det är garanterat inte glutamaten i vår mat som dödar flest eller genererar mest välfärdssjukdomar. Det är ju bristen på motion, fettet, sockret och de dåliga matvanorna. Men istället för att fokusera på de riktiga problemskaparna lägger man hela diskussionen i vilka tillsatser man ska äta eller inte. Vad kommer härnäst, fältlinjer? Slagrutor? Elallergi? Hur som helst skulle jag gärna vilja se Arla och Bregott svara på det här.