Posts tagged ‘partipolitik’

Att kritisera Piratpartiet

Flyende pirat
Fly, pirat, fly! En civiliserad samtalston är uppenbarligen inte aktuell här.

Det hivas mycket skit på Piratpartiet just nu. Det är klart att etablerade partier (ibland med rötter i egna folkrörelser) känner sig hotade av denna nya folkrörelse. Den största katapulten verkar svensk inrikespolitiks Se&Hör, Politikerbloggen, vara, med inlägg som de här. Men även delar av vänstern deltar i kastandet, bland annat Jinge som okritiskt och utan vidare problematisering återrapporterar skvaller från Politikerbloggen och Aftonbladet i inlägg som "Här är BRUDARNA Piratpartiet !!". Det här inlägget har sina rötter i en refuserad kommentar (det är givetvis helt okej) till just det inlägget, men vi har valt att skala bort den del som behandlade Jinges illustrationsval till förmån för ett bredare inlägg. Vi på Luftslottet tänkte nu istället bringa ordning i leden med en liten guide: "hur man kritiserar Piratpartiet utan att framstå som en idiot".

Angreppsvinklar man inte skall använda:

Rick Falkvinges privatliv. Att partiledarens facebookraggande har gjorts till en politisk affär är skamligt för alla inblandade, utom såklart för Rick Falkvinge själv. Rick Falkvinge är inte Piratpartiet, Piratpartiet är inte Rick Falkvinge, och han har rätt till ett privatliv (inklusive sexliv) utan medias vakande öga över sig. För att citera honom själv: "Vilka jag knullar med, i vilken ordning och när, det är en del av mitt privatliv och helt och hållet min ensak." Dessutom borde åtminstone vänstern försöka lära sig att inte kasta sten i glashus.

Könsfördelningen i Piratpartiets medlemskår. Piratpartiet har onekligen problem med en sned könsfördelning. De är inte den enda organisationen som har problem med detta. T ex Konfliktportalen har en betydande övervikt av manliga bloggare, däribland Luftslottets båda skribenter. Piratpartiet gör åtminstone en tapper insats för att försöka reda upp detta problem, gör vi i Konfliktportalen det? Inte vad jag märkt.

Piratpartiets problem är att deras väljar- och medlemsbas består av en demografi där det råder en kraftig könsobalans, mer specifikt ugna IT-specialister. Som t ex i Tuss förra klass, datateknik på KTH, där det fanns 5 tjejer på 200 elever – mindre än 3 %! Är detta ett problem? Ja. Är det Piratpartiets problem? Inte bara.

En analys av situationen från ett vänsterhåll bör inte bygga på någon sorts kvasi-feminism för att basha Piratpartiet, utan den bör vara radikal: den bör gå till roten med problemet. Hur kommer det sig att så få kvinnor väljer att läsa dator- och IT-relaterade ämnen på akademisk nivå? Det är den intressanta frågan.

Potentiell knarklegalisering. Ingen i Piratpartiet har sagt att Piratpartiet förespråkar narkotikalegalisering, och så är inte heller fallet: de har en parlamentsstrategi som går ut på att kohandla sig till bästa möjliga genomslag för sina egna frågor. Så gör alla partier, om än inte lika uttalat och inte lika mycket till sin spets (eftersom de har fler frågor de tycker saker om). Denna strategi kan leda till att man röstar för narkotikalegalisering, men den kan lika gärna leda till att man röstar mot narkotikalegalisering. Förmodligen det senare – den fruktansvärda knarklegaliserargruppen ALDE är redan både Centerpartiet och Folkpartiet med i, är det någon som tror att de är en del av legaliseringsrörelsen?

Angreppsvinklar man skall använda:

Piratpartiets status som enfrågeparti. Jaja, det är mer än en fråga, men Piratpartiet är ett "fokusparti" som inte har någon åsikt i väldigt många frågor. Det har fördelar och nackdelar: å ena sidan kan man få ett väldigt starkt tryck på just de väldigt viktiga frågor som Piratpartiet driver, å andra sidan får man inget tryck på andra frågor man kan tänkas vilja driva, t ex feminism, klimat, välfärd, etc. Att använda den här angreppsvinkeln när man går på specifikt Piratpartiet är dock värdelöst – det är som att övertyga någon att byta favoritfärg. Däremot kan det vara användbart när du skall få din kompis att rösta på Vänsterpartiet istället för Piratpartiet.

Piratpartiets bristande analys av hur dagens situation uppstått. Eftersom Piratpartiet hårdnackat vägrar ta ställning på något sätt som skulle kunna placera dem utefter en vänster/höger-skala har de också undvikit att ta upp någon teori till hur den nuvarande situationen, med massiva underhållningsföretagskonglomerat som vill samarbeta med staten för att kontrollera konsumtionen, har uppstått. Resultatet blir en väldigt grund politik: det förklaras vad som är fel, men inte varför dessa fel har uppstått.

Piraters vilja att äta kakan, utan att få receptet. Vänstern idag har en otroligt naiv syn på mjukvara, och inte sällan anses det att piratkopiering av proprietär programvara (t ex Windows) är en revolutionär, anti-kapitalistisk, handling. Så är inte fallet: Microsoft har piratkopieringen att tacka för sin totala dominans i resten av samhället, det vill säga hos företagen och i offentlig sektor. Langaren bjuder på första silen, sen är du fast: eftersom varenda kotte använda Windows hemma är IT-administratörerna i stort sett tvungna att använda Windows i datorparken för att slippa ägna hela sin arbetstid åt att förklara varför det inte finns någon startmeny. Piratpartiets krav på förkortad upphovsrätt etc adresserar inte det här problemet. (Mer kring detta kommer att komma på ett Luftslottet-föredrag på Alternativa Politikerveckan.)

Från Konfliktportalen.se: clausewitz skriver Ockupantfestivalaroonie, Anders_S konstaterar att Piratpartiet är på väg in EU-parlamentet, Jinge funderar om Den strängt troende juden?, MJE nedtecknar Anteckningar 15/5-09., Jesper skriver Inför ockupationsfestivalen i Lund, aik-micke skriver om att bokhandeln INFo fyller 20 bast, och Kim Müller berättar om rättegången mot ett skyddsombud imorgon (läs: igår).

Rapport från The Spectrial, dag ett

Vid elva smet jag från min föreläsning, mötte upp med en vän och reste mot tingsrätten för att delta i periferin till det kanske mest intrikata skådespel som någonsin producerats i Sverige. Det var svårt att hitta, nästan misstänkt svårt.

Utanför tingsrätten hade relativt få människor samlats runt KTHs Promenadorkester, som spelade musik med vag piratanknytning som bara blev mer och mer otajt i takt med att det blev kallare och kallare. Mest var där piratpartister, vilket irriterade mig lite. Nog för att det är jättebra att de är där och propagerar (även om det förstås inte påverkar domstolens beslut), men jag tycker att det är mer tveksamt att de åker snålskjuts på spektaklet för att bygga sitt egna partipolitiska varumärke och ragga röster till EU-valet.

Det var också ganska mycket gammelmedia som drällde runt. Jag blev till exempel intervjuad av en person med SR-mikrofon, men det verkar inte som om det dök upp vare sig som textartikel eller som strömmande ljud (och det ska jag väl tacka den osynliga enhörningen för!). Möjligen var inte min tveksamhet mot piratpartiet och mitt försiktiga påpekande att det här var en konflikt bland många andra vad de sökte.

Jag kände också igen—och hälsade på—en del personer från KTH. Strax efter SR-intervjun hamnade vi (jag och min vän) i en klump personer som senare skulle visa sig vara (vad jag uppfattade som) hotshots inom Sverok. De verkade intressanta, så vi stannade och pratade med dem tills kylan blev helt olidlig och vi beslutade oss för att äta lunch.

När vi kom tillbaka fanns inte ett spår kvar av demonstrationen. Istället gick vi in i tingsrätten, där det var ännu mer pintjockt med gammelmedia, och satte oss i hörsalen för att lyssna (vi hade inte platser till rättegångssalen). Här verkade en stor del av åhörarna djupt engagerade i två saker: att hitta el till sina laptops och att få tag på en internetuppkoppling så att de kunde live-blogga. Bloggkändisarna stod som spön i backen.

Efter att ha misslyckats med elen (uttagen verkade döda), tröttnat på uppläsningen av skärmdumpar (åklagaren lyckades inte med sin bildvisning) med listor över peers på Wallander-filmer1 som de agnat med, och konstaterat att det inte fanns några närvarande öppna nätverk lämnade jag och mitt sällskap åhörarsalen för att istället sitta i korridoren och ägna oss åt nätverkande (i dubbel bemärkelse).

Med personerna vi hittade i denna korridor diskuterade vi viktiga frågor såsom fildelningstekniker, vilket programmeringsspråk som är bäst och vilken texteditor man bör använda (vim vs Emacs vs ed vs fjärilar), samtidigt som vi försökte dela ut någons 3G-modem över en trådlös ad-hoc-anslutning. Vi åt också Creative Commons-kakor.2 En person som vi hade pratat lite med (och som möjligen har med Piratbyrån att göra) gick förbi oss och tipsade oss (som "verkade tekniskt kunniga") om att titta på Consistent Hashing (vilket verkar vara nyckelkomponenten i DHT) som en möjlighet för framtida fildelningsprotokoll.

Och det börjar bli uppenbart att skivbolagen, precis som det sades på presskonferensen, redan har förlorat oavsett vem som vinner målet. Det bådar onekligen illa för dem att piraternas mest engagerade personer är betydligt mer teknikkunniga än genomsnittet. Att vi sitter i deras korridorer och spekulerar om hur vi ska planera nästa anfall när de som bäst försöker sänka ett flera år gammalt skepp. Jag träffade fler hackers och likasinnade i tingsrättens korridorer på några timmar än jag gjort efter nästan två terminer på KTH.

Rättegången beräknas pågå i minst två veckor, men troligen kommer det att ta ännu längre tid. I mångt och mycket är den ett krig mellan den tekniska- och den ekonomiska/politiska makten, så min gissning är att det mot den bakgrunden kommer att sluta med en eller flera fällande domar, men att det, som sagt, inte kommer att göra större skillnad än att folk blir lite oroligare för att köra trackers i Sverige.

  1. Så alla pirater med något som påminner om filmsmak behöver alltså inte oroa sig []
  2. ShareAlike, NonCommercial, Attribution []

Val först, regeringsalternativ sedan


Sju partier – inte två!

Det är en direkt oroväckande att se så många tala om "tydliga regeringsalternativ" nu för tiden. För att betraktas som "seriös politiker" gäller det att man tillsammans med andra partier presenterar den politik som kommer att föras efter valet, vilket, i och med det kompromissande det kräver, av nödvändighet står i motsättning till den politik man vill föra efter valet.1

En gång i tiden gick val i vår pluralistiska parlamentariska demokrati till så att partierna presenterade vad de ville göra, vi gick till val, och utifrån de styrkeförhållanden som vi väljare satte så kompromissade partierna fram beslut och regeringar – ibland vänsterregeringar, ibland högerregeringar, ibland mittenregeringar.

Med början 2004, då Allians för Sverige presenterades, slog Sverige in på vägen mot en dualistisk parlamentarisk demokrati: en tvåpartimodell, som den i USA (och i en viss mån i Storbritannien, eftersom first-past-the-post-mandatfördelningssystem leder till tvåpartimodeller2). Varför? Det är enkelt: om Allians för Sverige presenterar ett gemensamt valmanifest, spelar det någon egentlig roll vilket parti i Allians för Sverige jag röstar på?

De borgerliga partierna i Allians för Sverige gör redan sitt bästa för att uppvisa "enighet",3 och skyler över alla inbördes skillnader i enighetens namn. Eftersom vänsterblocket känner sig tvingade att också uppvisa denna "enighet" reduceras valet till ett val mellan vänster och höger; och inte som tidigare ett smörgåsbord av åsiktspaket.

Ju färre val, desto mindre demokrati.

  1. Tydligen så håller Pär Nuder med mig. []
  2. Läs på om Duvergers lag för mer information om denna tendens []
  3. Läs gärna även Elin Schwartz "När enighet blev viktigare än demokrati" []